Det är så bländade vackert, så underbart skönt att få vara på denna plats igen. Samtidigt är det en tomhet och ensamhet som tränger sig på, en sorg och en saknad som känns så starkt.
Ja herregud vilken omgång det varit, känner mig alldeles omtumlad. Nyvaken, som att jag vänder mig om och undrar vad det var som hände. Samtidigt som allt fortsätter vara ganska så intensivt, men på att nytt sätt.
Jag blev påmind om hur ovant det ännu är för mig att ha en vardag som nu, och jag vilar i en djup tacksamhet!
Tre veckor sen sist och så mycket som hänt! Selektiv mutism och mina erfarenheter av en ofrivillig tystnad har fått strålkastarljuset på sig!
En flod för mitt inre. Glädje och tacksamhet. Ett löfte om mer flams och trams. Middag i gemenskap. Gnistrande vacker promenad med en vän. <3
Ett ögonblick av Nu. Ett underbart gnistrande Nu. Ett Nu i tacksamhet. Ett Nu tillsammans med hon som alltid alltid finns här.
2023 är ett svårt år att sammanfatta, hur ska man säga att det varit när det varit ett bästa och ett värsta år på samma gång? Och vad känner jag inför 2024 som precis har börjat?
Ännu en magisk Soul Releasehelg är förbi och jag befinner mig i ett överflöd av tacksamhet. Tacksamhet att få vara där jag är, precis som jag är. Det är mirakel som sker i mitt liv!
Vilken underbar känsla, när allt känns annorlunda. Samma plats, samma människor, samma situation, men en helt annan upplevelse. Mirakel i mitt liv!