Jag förstår absolut ingenting alls.
Av det som drog mig just hit finns ingenting kvar.
Jag står i spillrorna av min perfekta tillvaro.
I den stora ensamheten måste jag börja om ännu en gång.
En vår fylld av vibrerande och berörande utmaningar.
En vår fylld av arbete och framsteg i en älskad trädgård.
Trots att det på många sätt har varit en tuff tid,
är jag fylld av tacksamhet.
Tacksamhet för alla modiga steg jag tagit.
Tacksam för all hjälp jag fått.
Tacksam för allt som blivit gjort.
Tacksam för allt jag har i mitt unika liv.
Jag har varit ute och luftat mina fjärilsvingar, under två helger har jag varit i Helsingborg och utbildat mig till Klangmeditationsinstruktör. Ny plats, nya människor. Jag vågade och det har varit så fint och givande!
Ett par veckor med vardagskaos och ett nervsystem som inte varit så värst balanserat, utmattning och hjärntrötthet. Men nu kan jag få landa och komma tillbaka till mina rutiner, till min vardag som fungerar bäst för mig. Kaoset är inte längre ett kaos, jag har tagit beslut, fått hjälp, och allt har ordnat sig.
Det här var längesen… det har varit så mycket i mitt inre. Jag har inte varit på den bästa platsen, jag har badat runt i katastrofkänslor.
Jag låter presenten jag fick när jag kom till jobbet idag få avslöja det stora som nu skett!
Tänk att få vara, bara vara den vi är.
Tänk att få stå i vår kraft,
tillåta oss att känna vår storhet.
Tänk så befriande att få vara,
bara vara den vi i sanning är!
Ja herregud vilken omgång det varit, känner mig alldeles omtumlad. Nyvaken, som att jag vänder mig om och undrar vad det var som hände. Samtidigt som allt fortsätter vara ganska så intensivt, men på att nytt sätt.
Tre veckor sen sist och så mycket som hänt! Selektiv mutism och mina erfarenheter av en ofrivillig tystnad har fått strålkastarljuset på sig!