Laddar...

Låt Livet kännas

En blogg om att våga leva och att våga var den jag är

Höstfoto

💛💚 Två härliga långpromenader, jag och Bolt njuter av hösten! 💚💛 Idag kunde jag inte sluta fota regndroppar. De var överallt och drog till sig min blick, blänkte så fint i solstrålarna som nådde ner i skogen. Lugnt och fridfullt. 💛💚 ((Klicka för större bilder))

Läs mer

Hantera en besvikelse

Hur hanterar du motgång och besvikelse? Kan du ta det med någon slags lugn acceptans, eller känns det som att världen ska gå under och det mesta tappar sin mening? Är du som jag är det mer åt det sistnämnda. Jag är där nu. En del av mig, den där överbeskyddande delen som inte vill […]

Läs mer

Loppisfynd har fått sin bild

Ja kreativiteten håller tacksamt i sig. Denna helg har mina stora guldramar som jag fyndade på ☞loppis för en tid sedan fått sina utvalda bilder och pryder nu så fint min vägg. Nöjd! Aldrig ensam. Kan vara lätt att glömma ibland. Nu har jag en påminnelse som är svår att missa när jag är här […]

Läs mer

Från stiltje till vind

Ja det känns verkligen som att det har varit stiltje här, som att någon tryckte på off-knappen. Ingen skaparlust eller längtan till något. Det enda jag funnit nöje i här hemma har varit att ligga i soffan och titta på serie, har nog blivit alldeles för många avsnitt totalt sista månaden. Det har väl i […]

Läs mer

Ensam i en strandbod

Känns som det var längesen jag skrev. Jag är tillbaka på Gotland och unnar mig en veckas semester. En annan känsla jämfört med hur det var i somras då jag var omsluten av oro, skräck och sorg. Nu kan jag vara mer i ledigheten och känna hur skönt det är att bara vara. Jag har […]

Läs mer

Min plats på jorden

Allt är föränderligt och jag fylls av tacksamhet varje gång. När jag snubblat ner i ett nytt hål och jag trevar mig fram i dimman som är så kompakt att jag inte ser något annat än min uppgivenhet och brist på energi, då blir tacksamheten stor när det plötsligt slår ner en blixt av skaparlust. […]

Läs mer

Det uppgivna hålet

Jag går i min sorg och ser inte så långt framför mig. Jag ser inte hålet förrän det är för sent. Jag snubblar till och faller hejdlöst. Jag ligger på botten i all uppgivenhet och ångest, undrar om jag kan ta mig upp ännu en gång. Känner mig lika tveksam som alltid. Här nere känner […]

Läs mer

Till minne av mommo

En månad har gått sen du somnade in. Galet att tiden gått så fort när jag upplevt allt så trögt, allt är som i en dimma. Det känns som att allt eftersom jag lärt mig stanna i det som är och det som händer i mig, känner jag så extremt mycket, starkt och intensivt. Jag […]

Läs mer

En annorlunda sommar

Min sommar på Gotland är över och vardagen tar vid. Det är inte mycket som har varit som vanligt. Det blev en annorlunda, konstig och väldigt jobbig semester. Jag har knappt registrerat att det varit sommar.  Samtidigt som jag kan känna en sorg över att ännu en sommar blev tung och påfrestande och inte direkt […]

Läs mer

Begravning

Begravning och ett sista farväl. Vi samlades tillsammans för att hedra en person vi på olika sätt har haft en relation till. En person som mött döden och gått in i evigheten där tiden inte finns. En älskad person vi delar våra minnen av. På något sätt överlevde jag dagen som är svår att ta […]

Läs mer