Ett ögonblick av Nu Ett underbart gnistrande Nu Ett Nu i tacksamhet
Ett nu tillsammans med hon som alltid alltid finns här Hon som alltid funnits här Men som jag inte alltid har sett Ett Nu med mig själv För mig själv Så underbart att kunna njuta av mitt eget sällskap
I ett ögonblick av Nu Ett gnistrande Nu i vinterlandskap Ett Nu i tacksam rörelse Kanske lite hackigt emellanåt På ovana ben i ett skidspår Men ändå en rörelse som öppnar upp Skapar utrymme för ett bästa Nu
Vinterdag
Ja vilken underbar dag! Det är vinter i Skåne och egentligen längtade jag mest efter att få spänna fast min snowboard på fötterna, men i brist på lämplig backe och med en längtan ut letade jag fram längdskidorna i förrådet och hittade pjäxorna längst in i garderoben. Det var inte igår de grejerna användes kan jag säga, och det var härligt det också!
Det var ett väldigt kort uppkört spår på en fotbollsplan, mullvadshögar visade sig på ett par ställen och där kan jag meddela att det tog tvärstopp om man hade tyngd på den skidan (jag höll mig på benen men det var nära att jag stod på näsan vid första tillfället då jag tänkte att, den lilla jordhögen glider jag väl över…). Så ja, kanske lite tråkigt enformigt och instabilt emellanåt och svårt att få upp ett riktigt flow. Men det var så underbart skönt att komma ut på skidorna så trots det njöt jag varje Nu där jag stakade mig fram varv efter varv efter varv.
Landade in i min tacksamhet, för hur härligt livet kan vara. Tacksam för den som faktiskt ansträngt sig och gjort detta lilla spår. Tacksam för ännu en ledig dag som gav utrymme för en skidtur. Tacksam för mig för att jag gav mig själv den här stunden.
Ovan och otränad som jag är blev det både skavsår och mjölksyrearmar, och jag kan bara ana träningsvärken som väntar… Men inte heller det påverkar just nu min tacksamhet för denna dag.
