Det är så bländade vackert, så underbart skönt att få vara på denna plats igen. Samtidigt är det en tomhet och ensamhet som tränger sig på, en sorg och en saknad som känns så starkt.
Ja herregud vilken omgång det varit, känner mig alldeles omtumlad. Nyvaken, som att jag vänder mig om och undrar vad det var som hände. Samtidigt som allt fortsätter vara ganska så intensivt, men på att nytt sätt.
Jag blev påmind om hur ovant det ännu är för mig att ha en vardag som nu, och jag vilar i en djup tacksamhet!
Rockar sockorna i viloläge, Rockar sockorna för min förebild och för allas lika värde!
Tre veckor sen sist och så mycket som hänt! Selektiv mutism och mina erfarenheter av en ofrivillig tystnad har fått strålkastarljuset på sig!
Mirakel. Det är magi som skett under denna fantastiska kurs som nu nått sitt slut -Soul Release. Ett skifte i min kropp!
En flod för mitt inre. Glädje och tacksamhet. Ett löfte om mer flams och trams. Middag i gemenskap. Gnistrande vacker promenad med en vän. <3
Ett ögonblick av Nu. Ett underbart gnistrande Nu. Ett Nu i tacksamhet. Ett Nu tillsammans med hon som alltid alltid finns här.
Själen vet det ögonen inte kan se. Jag går på den osedda vägen. Lika ovetandes som innan om vad som väntar.