Soul Release

Vilken underbar känsla, när allt känns annorlunda.

Samma plats, samma människor, samma situation. 

Men en helt annan upplevelse.

Det finns ett passande ord.

∼ Mirakel ∼

I början på september möttes vi första gången i Samyas fina kurs Soul Release. Förra helgen möttes vi en andra gång och jag var verkligen på en helt annan plats. Jag har känt under tiden som gått i mellan att jag har fått en bättre kontakt med mig själv igen, jag har blivit mer viktig i mitt liv. Jag har tagit framför allt spegelövningen till mig och mött mig själv i min själsspegel i allt som varit och det har gjort skillnad. Jag har kunnat finnas där för mig själv i kärlek.

Jag satte en intention för helgen på torsdagkvällen när jag och Samya efter en lång resdag anlände till Englagård. Att det verkligen är dags att släppa det gamla nu. 

”Jag ser fram emot att ta del av allt som väntar denna helg. Jag väljer att inte lyssna till egots rädda röst som vill hålla mig tillbaka. Jag vill välja glädje, ljus, kärlek och frihet. Jag struntar i om det är utmanande och läskigt, jag väljer att göra det ändå. För det är min tid nu. Jag vill vara lycklig i den jag är. Om gummibandet börjar dra mig tillbaka klipper jag av det!!

Jag tillåter mig själv att må bra. Jag tillåter mig själv att släppa taget om det jag inte längre behöver. Jag tillåter mig själv att vara i ljuset. Jag tillåter mig själv att stråla. Jag tillåter mig själv att vara i Kärlek.”

Jag skrev i min skrivbok som bara var för mina ögon. Efter lite velande postade jag även ett inlägg på FB för att verkligen göra det tydligt för mig och göra det svårare att fly till det osköna men trygga dunklet. För jag är verkligen klar med det, nu är det tid för annat! 

Jag kunde känna att det hände något redan där, när intentionen blev synlig även för andras ögon. Ett JA som kändes i hela kroppen. Nästan som att jag modigt klippte av gummibandet i samma stund jag publicerade inlägget, då när det inte var i sträckt läge. För jag hamnade liksom aldrig i den svåraste kampen, inte en enda gång under helgen behövde jag symboliskt ta fram saxen. Alltså den känslan är obeskrivbar. 

Framsteg

Min förändring var även synlig för dem jag delade helgen med, det var flera som uttryckte att det var som att möta en annan Evalill denna helg. För under första helgen var kampen med mig till och från, frustrationen drog in och gummibandet slungade mig mer än en gång tillbaka till en plats jag inte vill vara på, där jag mår allt annat än bra.

Jag kunde verkligen känna att jag hade en helt annan energi in i allt det vi skulle göra denna gången, och allt gick så mycket lättare. Allt var roligare. Jag kunde sänka krav och prestation, jag hamnade inte i jämförandet som så lätt trycker ner mig. Jag kände mig mer öppen och pratade mer än vanligt. Jag var överlag lugnare. Jag kände mig gladare och glädjen var inte någon trigger för mig. Annat som var en trigger under första helgen påverkande mig inte heller nämnvärt, det var färdigprocessat och skrämde mig inte lika mycket längre.

Acceptans och Kärlek

Det betyder inte att det inte fanns utmanande stunder. Stunder då hjärtat välbekant slog hårt i bröstet och jag kände mig spänd och skakig. Men det var liksom inte med den där kampen på samma sätt, ingen frustration. Jag kunde stanna mer i; Ok det här är läskigt och ovant men jag gör det ändå och ser hur det går. 

Att sitta i cirkeln och dela när turen blir min är ännu en av de svåraste situationerna för mig, och det var inte alla gånger jag lyckades dela något. Men denna helg kunde jag nå fram till en djupare acceptans. För kanske första gången kunde jag verkligen på riktigt känna att jag är ok ändå, jag är tillräcklig precis som jag är. Jag är inte sämre än någon annan bara för att jag inte delar lika mycket som de andra. Det är Kärlek.

Och av en annans fina delning blev jag påmind om att jag har andra sätt att dela det som behöver få delas. Jag behöver inte sitta där och försöka tvinga fram ord som inte kommer, jag kan välja att förmedla det i skrift där orden kommer så mycket lättare för mig. Kanske finns det till och med någon djupare mening med det, för mina ord stannar kvar och kan nå fram till andra långt efter att jag skrivit ner dem. Vilket var just det som blev så tydligt i den delningen av F som blev så stark för mig. Där fick även Bolt vara med i cirkeln vilket gjorde mig extra berörd, för han är en så stor avgörande del i hela min resa som fört mig dit jag är idag. Och ofta ofta är han med mig för mitt inre när jag behöver hans stöd och villkorslösa kärlek, han finns alltid nära. Jag blir så fylld av kärleksfull tacksamhet för allt som sker, i och utanför mig.

Heliga löften

Jag ska inte redogöra för allt vi gjorde, men en vacker berörande stund vill jag dela. Vigseln med min Själ. Vi fick börja med att skriva ner våra löften till oss själva. Sen fick vi vara kreativa och skapa varsin unik ring. Alltså jag blev helt ärligt väldigt nöjd, älskar min skapelse. Under ceremonin stod vi i en cirkel och så fick var och en läsa upp sina löften inför de andra och sätta på sig ringen. Det var en av de lite mer utmanande stunderna då jag fick ta ett djupt andetag och skakig ta fram min skrivbok när det var min tur, om någon hörde vad jag sa vet jag inte men det spelar ingen roll, det stora är att jag gjorde det! Jag blir ju nästan lite stolt när jag fixar sånt jag tidigare inte skulle ha vågat. Det blir dubbeleffekt, stunden i sig som var väldigt fin och så en segerkänsla på det.

Mirakel i mitt liv

Jag känner att jag verkligen har förankrat något denna helgen, genom allt vi gjorde och förändringen jag upplevde i min kropp. En starkare kärleksfull relation till mig själv. Och min egengjorda vigselring kommer sitta på fingret som en påminnelse om att hålla fast vid den. För det är min tid nu.

”Jag lovar att leva med mig själv i den största Kärleken”

Det finns ingen väg tillbaka, jag kan aldrig bli den jag en gång var. Lite läskigt tycker en del av mig, men en större del känner bara befrielsen i att släppa det gamla mer och mer. Jag känner nyfikenheten allt oftare. Vad är det som väntar på mig? Hur kommer nästa Soul Releasehelg bli? Hur kommer resten av mitt liv att bli? Vad finns det mer för magiska upplevelser som jag inte visste att jag kunde få uppleva?

Livet kan vara skrämmande, men det kan också vara så väldigt spännande!

∼ Våga vara Modig ∼