Det är så bländade vackert, så underbart skönt att få vara på denna plats igen. Samtidigt är det en tomhet och ensamhet som tränger sig på, en sorg och en saknad som känns så starkt.
Jag blev påmind om hur ovant det ännu är för mig att ha en vardag som nu, och jag vilar i en djup tacksamhet!
Rockar sockorna i viloläge, Rockar sockorna för min förebild och för allas lika värde!
Tre veckor sen sist och så mycket som hänt! Selektiv mutism och mina erfarenheter av en ofrivillig tystnad har fått strålkastarljuset på sig!
Mirakel. Det är magi som skett under denna fantastiska kurs som nu nått sitt slut -Soul Release. Ett skifte i min kropp!
En flod för mitt inre. Glädje och tacksamhet. Ett löfte om mer flams och trams. Middag i gemenskap. Gnistrande vacker promenad med en vän. <3
Ett ögonblick av Nu. Ett underbart gnistrande Nu. Ett Nu i tacksamhet. Ett Nu tillsammans med hon som alltid alltid finns här.
2023 är ett svårt år att sammanfatta, hur ska man säga att det varit när det varit ett bästa och ett värsta år på samma gång? Och vad känner jag inför 2024 som precis har börjat?