Etikett: rädd

Kämpa min fighter!

En minst sagt tuff start på året En del av mig är så väldigt rädd för det värsta, att jag inte kan göra mer för min prins. Att hans smärta som slog till som en blixt i lördagskväll inte ska släppa med en medicin som hans känsliga mage klarar av.  Någonting hände med höger bakben, […]

Läs mer

Gott Nytt År – Blickar tillbaka och Drömmer framåt

Året 2020 är över. Ett nytt år väntar. Oskrivna blad ska fyllas med nya upplevelser. Det känns både läskigt och spännande.  Nyårsafton firades i sin stillhet med mamma, pappa och lillebror. Lugnt och mysigt. Lillebror, denna omtänksamma själ, ville åka till kyrkan och tända ett ljus för mommo. Så vi hämtade upp honom på em […]

Läs mer

Skånehelg och uppsägning

Förändringens tid på alla plan Utbildningshelg nummer 3 Helgen i skåne var lika omtumlande som vanligt, så mycket som händer i mig. Så mycket känslor, jag gick nog igenom en stor del av känsloregistret även denna gång. Jag hade inte riktigt återhämtat mig från Skånehelgen i oktober och sjukskrivningen som blev, att ta mig dit […]

Läs mer

Hopp – Framtidstro och att våga Hoppa!

☞ Community online -Från hopplöshet till hoppfull  Jag lyssnade till ett inspelat onlinesamtal igår som var väldigt bra och väckte något i mig, och när något väcks måste jag skriva! De pratade om hopp. Det bor så väldigt mycket i det där lilla ordet. Livet skiljer sig så markant om hoppet finns där eller inte. […]

Läs mer

Skräckfyllda sekunder

Skräckfyllda sekunder.Tiden stannar upp.Skräckfyllda sekunder känns som en evighet. Några sekunder och rädslan hinner sprida sig.En lurvig liten kropp krampar i mina händer.Han som funnits där i de mörkaste stunder och hjälpt mig överleva.Han som fyllt mitt liv med mening och glädje.Kärlek i överflöd.Några sekunder och jag påminns om livets skörhet.Påminns om dagen jag fasar för.Hinner […]

Läs mer

Mommos budskap från andra sidan -Var inte rädd

Rädsla Rädslan har präglat mitt liv så länge jag kan minnas. Att vara människa på denna jord är något jag upplevt som svårt. Jag har känt mig så vilsen överallt. Aldrig kunnat hitta min plats. Världen har skrämt mig. De flesta människor har gjort mig obekväm. Upplevt en extrem osäkerhet kring hur jag ska vara, […]

Läs mer

Mitt livs läskigaste natt

Tror du på spöken? Eller spöken klingar fel i mina öron, själar som försöker nå fram till oss på olika sätt? Jag har inte velat ta del av just det, för det har alltid skrämt mig. Jag har alltid varit lättskrämd. Undvikit att ta del av spökhistorier eller berättelser om konstigheter som händer hos andra, […]

Läs mer

Det uppgivna hålet

Jag går i min sorg och ser inte så långt framför mig. Jag ser inte hålet förrän det är för sent. Jag snubblar till och faller hejdlöst. Jag ligger på botten i all uppgivenhet och ångest, undrar om jag kan ta mig upp ännu en gång. Känner mig lika tveksam som alltid. Här nere känner […]

Läs mer

Livets sköra tråd

Sitter ännu en gång på lasarettet bredvid en älskad person som sover. Jag har varit på Gotland lite över en vecka och har tillbringat en stund nästan varje dag i denna byggnad, men då nere på infektionsavdelningen hos mommo. Nu sitter jag en trappa upp på hjärtavdelningen och nu är det min lillebror jag sitter […]

Läs mer

Bolt -Han som räddade mig

  Jag skulle vilja ha en bild med ordet skräck på för det var mer den känslan som väcktes i söndags när Bolt blev påhoppad av en amstaff, men det har jag inte gjort någon så rädd får duga. Gammal och ny skräck för vad som kunde ha hänt, jag blir påmind om det som […]

Läs mer