Jag andasJag tappar andan Jag glömmer Jag minns Jag är i den största KärlekenJag är i den djupaste Sorg Jag älskar Jag saknar Jag ler Jag gråter Jag känner tacksamhetJag känner en rent fysisk smärta Tacksam för tiden vi fickMen jag saknar dig så det gör ont Jag vill backa tidenJag vill hålla dig i min famn bara […]
Inre storstädning När jag och Bolt var vid havet häromdagen höll de på att städa stranden. Jag gick där och tänkte på att vi behöver göra det i mellan åt, städa och rensa vårat inre på gammal skit. Sådant som vi inte längre behöver, allt det som begränsar oss. Jag har storstädat i flera år […]
The Moses Code Förra söndagens lektion i utbildningen jag precis börjat innehöll filmen ”The Moses Code”. Jag har sett den en gång innan, i början på 2020, i början av min kontakt med Love it. Då var detta med ”I AM” något nytt för mig och filmen gav mig en insikt och förståelse för vad […]
En helg med min fjärilsfamilj. Ja Hyposyntesgänget är för mig numer min vackra unika fjärilsfamilj. Jag satt här hemma häromveckan och behövde göra något för att känna deras närvaro lite starkare, saknade gemenskapen. Vart det kom ifrån vet jag inte med det blev så att jag satt med mina fjärilsfoton framför mig på datorn och […]
Ibland känns det verkligen som att det blir lite för mycket på en gång. Lite för mycket att bearbeta och hantera. Djupt inne i en pågående påfrestande process bjuder livet upp till en ny dans, en dans med döden. Eller kanske snarare en dans med min extrema dödsskräck och ångesten den ger mig. En dans […]
Ny känsla Nu har det snart gått tre veckor sedan jag publicerade mitt ~inlägg~ där jag berättade min skamfyllda hemlighet. När jag tryckte på den knappen var det som att samtidigt trycka på en knapp inuti mig, eller som att rycka bort ett tryckförband från mitt djupa infekterade sår. Det kom som en chockvåg jag […]
Det blev en långhelg och minisemester i Arboga, fina och mysiga dagar med familjen. Studentfirande, poolbad, god mat, loppisbesök, promenad på stan och fika är exempel på vad dagarna innehöll. Jag var inte så säker på att jag skulle orka ta mig dit, då det som dragit igång i min kropp gör mig så otroligt […]
Ja Hoppet, så viktigt det är att ha ett hopp i någon form. I hopplöshetens mörker känns allt så meningslöst, lusten till livet suddas ut. Men där det finns minsta lilla hopp finns alltid en chans till liv. Även där allt till synes tycks vara dött. Det är aldrig för sent för förändring. Ibland är […]
Jag hänger mig kvar i dåtiden. Någonting i mig vill ha min fulla uppmärksamhet. Mycket har jag blottat mitt inre, men det finns något jag aldrig nämner. Om du läste mitt förra inlägg, om du vet vem Paulina är och vad hon jobbar med, är det kanske inte så svårt att lägga ihop ett plus […]