December har passerat. Mitt mörka tunga december. Då orken och lusten inte räckte till mer än det nödvändigaste. En ihållande dipp ner i uppgivenhetens sorgsna land. Ingen ork eller lust till att skriva, blogga, fota, skapa. Bara jobba och ta Bolt på promenader. Energin var så låg så jag undrade hur jag skulle ta mig […]
~ Liten Evalill med sin farmor ~ Jag blev påmind om att det nyss, den 1:a december, var exakt 20år sedan farmor dog. Jag har varit så inne i det som är just nu att jag glömde att det var den dagen. 20år. Jag minns dagen som om det vore igår. Glasklart sitter den där. […]
Min känslomässiga bergochdalbana fortsätter sin färd. Den har tagit en loop och fortsatt ner i den mörka sorgens tunnel. Tunneln som kommer med jämna mellanrum. Sorgen som funnits med mig i hela mitt vuxna liv. Det spelar ingen roll hur många framsteg jag gör, att min vagn tar sig högre upp än den tidigare kunnat […]
En novemberdag. En födelsedag. Så var den återkommande dagen här igen. Men alltså jag bara undrar, vem är ansvarig för att ha skickat mig en så där 10år in i framtiden?? Inget jag bett om! För det här kan väl inte stämma, jag kan verkligen inte koppla ihop mig själv med 34år… Någon mer än […]
~ Var inte rädd, jag håller i dig ~ Låt mig få bära dig när du är svag ~ ~ Var inte rädd ~ Med djupare insikter och framsteg kan efterföljden bli en utmattning. Det kan upplevas som ett bakslag, men det är nog bara kroppen som behöver tid att landa i det nya. Förra […]
Jag brukar gå ner till Stångån denna söndag på året, för att tända ett ljus. Känns för mig som ett fint alternativ när jag inte har någon grav att gå till. Tidigare år har jag köpt ett ljus och tänkt lite extra på farmor. Idag fanns även mommo starkt närvarande i mina tankar. Känns ännu […]
Hur hanterar du motgång och besvikelse? Kan du ta det med någon slags lugn acceptans, eller känns det som att världen ska gå under och det mesta tappar sin mening? Är du som jag är det mer åt det sistnämnda. Jag är där nu. En del av mig, den där överbeskyddande delen som inte vill […]
Ja det känns verkligen som att det har varit stiltje här, som att någon tryckte på off-knappen. Ingen skaparlust eller längtan till något. Det enda jag funnit nöje i här hemma har varit att ligga i soffan och titta på serie, har nog blivit alldeles för många avsnitt totalt sista månaden. Det har väl i […]
Allt är föränderligt och jag fylls av tacksamhet varje gång. När jag snubblat ner i ett nytt hål och jag trevar mig fram i dimman som är så kompakt att jag inte ser något annat än min uppgivenhet och brist på energi, då blir tacksamheten stor när det plötsligt slår ner en blixt av skaparlust. […]
Jag går i min sorg och ser inte så långt framför mig. Jag ser inte hålet förrän det är för sent. Jag snubblar till och faller hejdlöst. Jag ligger på botten i all uppgivenhet och ångest, undrar om jag kan ta mig upp ännu en gång. Känner mig lika tveksam som alltid. Här nere känner […]