Min plats på jorden

Allt är föränderligt och jag fylls av tacksamhet varje gång.

När jag snubblat ner i ett nytt hål och jag trevar mig fram i dimman som är så kompakt att jag inte ser något annat än min uppgivenhet och brist på energi, då blir tacksamheten stor när det plötsligt slår ner en blixt av skaparlust. Uppgivenheten får maka på sig och lämna en liten plats åt något annat. Det blir mer uthärdligt att vara här nere i hålet när det trots mörkret finns en lust att göra något igen. Dimman har lättat och solstrålar letar sig ner i mellan åt.

Jag var på väg att börja med ett fotofönster i helgen men det fick vänta för det var något annat som ville bli skapat först, något som jag behöver för att ta mig en bit upp ifrån där jag befinner mig. En påminnelse om min plats på jorden som är bara min. En påminnelse i form av ett bildspel. Du som följt mig ett tag kommer kanske känna igen innehållet då det utgår från en inlägg jag skev i maj ☞”Dagens reflektion – Du syns ändå!”.

I det uppgivna hålet som jag skrev om i förra inlägget är det svårt att se meningen med livet, svårt att förstå varför just jag är här. I det stora hela, vad spelar det för roll att jag existerar? Det blir en så tryckande kvävande känsla. Vad jag än gör så upplevs det ganska meningslöst… Jag tappar greppet kring det jag kämpar för att hålla fast vid och påminna mig själv om så ofta jag kommer ihåg. Att min plats på jorden kan ingen annan fylla, den är bara min och den är lika värdefull som alla andras. Jag kanske inte förstår meningen med mitt liv idag, men om jag är här så måste det finnas en anledning till det. En dag kanske jag kommer att förstå, eller så kommer det förbli ett mysterium. Min uppgift just nu är att våga ta den platsen som är min och fylla den med sådant som ger mig glädje och en känsla av mening i stunden. Jag kan inte radera mitt mörker och det som gör ont, men det kanske behövs till något det också. Kanske kommer det alltid vara där, kanske är det så här min väg kommer vara, gropig och med djupa hål. Kanske lyckas jag en dag läka och hitta inre balans. Jag vet inte. Jag kan bara träna på att våga Leva, inte fastna utan fortsätta stegen uppåt och framåt i ljus och i mörker. Se vart det leder.

~Min plats på jorden~

❤️Du är viktig❤️

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Taggat ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.