Inre storstädning
När jag och Bolt var vid havet häromdagen höll de på att städa stranden. Jag gick där och tänkte på att vi behöver göra det i mellan åt, städa och rensa vårat inre på gammal skit. Sådant som vi inte längre behöver, allt det som begränsar oss.
Jag har storstädat i flera år känns det som…. Rensar och rensar och undrar hur mycket skräp det kan rymmas.
Det har varit tufft att gå igenom allt det jag har gått igenom för att göra mer plats åt det nya, men så värt varenda stund jag lagt på det arbetet. Det har blivit så mycket ljusare och mysigare där inne. Hemtrevligare. Jag hittar mer av mig själv när det inte är så mycket i vägen som skymmer min syn. Jag trivs allt bättre i mig själv och mitt liv på jorden. Jag vet att jag inte är klar, det finns ännu sånt som begränsar mig. Och kanske blir vi aldrig helt klara. Lite skit i hörnen kanske alltid kommer finnas där, men det är ok, det kan jag leva med.
Skrivinspiration
Jag ägnar just nu många timmar om dagen åt att skriva, fastnat lite i den inspirationen så jag har svårt att slita mig för att göra andra saker också. Det har länge funnits något som lockat på mig, flera har hintat om att jag borde skriva en bok. Vad det blir av det jag sitter med nu vet jag inte, det får framtiden utvisa. Just nu skriver jag för min egen skull, för att på mitt sätt få ett avslut och lämna det gamla bakom mig. Ja mera städning, men kanske lite mera finputsning där jag redan gjort grovarbetet. Jag skriver för att möta de mörkaste åren i mitt liv från ett annat perspektiv. Härifrån där jag är idag ter sig allting annorlunda än vad det gjorde för mig då.
Det är förbi, men det är inte utan att det väcker känslor inom mig. I mellan åt får jag torka några tårar då det jag möter berör mig på olika sätt. Ibland är det lite jobbigt, men samtidigt så skönt och något jag känner att jag behöver få göra.
Se tillbaka, känna, förlåta, acceptera och släppa taget.
❤️
Imorse när jag kom in i köket möttes jag av en så otroligt vacker blomma. Jag har nyfiket väntat på att den skulle slå ut, jag har aldrig sett den blomma tidigare så jag hade ingen aning om vad som väntade. Så överraskad jag blev, jag bara stod med ett leende och tittade förundrat med nyvakna ögon. Sen kunde jag inte låta bli att ta fram min ”riktiga” kamera som legat ganska så oanvänd sista tiden. Det är helt enkelt ett litet mirakel i mitt fönster!
Den fick mig att tänka vidare i samma tema. Hur vi kan låta den skit vi varit med om bli näring åt det nya vackra. Hur vi kan vända vår inställning och skapa något fint av de erfarenheter vi har med oss.
