Gott Nytt År – Blickar tillbaka och Drömmer framåt

Nyår

Året 2020 är över.

Ett nytt år väntar.

Oskrivna blad ska fyllas med nya upplevelser.

Det känns både läskigt och spännande. 

Visby Domkyrka

Nyårsafton firades i sin stillhet med mamma, pappa och lillebror. Lugnt och mysigt. Lillebror, denna omtänksamma själ, ville åka till kyrkan och tända ett ljus för mommo. Så vi hämtade upp honom på em och åkte till Visby Domkyrka för att tända varsitt ljus. En extra sväng förbi hamnen för att se på havet och den fina himmeln. Ja det kan ha varit jag som var anledningen till att bilen stannade vid några tillfällen, kameran var som av en händelse med….

En kväll med god mat, vin, godis och avslutningsvis bubbel såklart! 

Allt var lyckat förutom att Bolt reagerande väldigt starkt på smällandet här omkring, så rädd har han aldrig blivit tidigare år så ingen av oss var beredd på det. Han satt i ett hörn, flämtade och skakade så jag blev orolig. Jag gjorde vad jag kunde för att lugna men jag nådde inte fram till honom. Väldigt jobbigt men vi överlevde. Nästa år åker vi till en tyst och öde plats!

När han väl hade lugnat sig ville han gå och sova, så jag fick avsluta bubbeldrickandet i sängen 🙂

Tillbakablick

Det kan vara både intressant och välbehövligt att blicka tillbaka på året som gått. Se alla steg jag tagit, hur långt jag faktiskt kommit.

Ännu kan jag lätt fastna i ekot av egots kritiska röst, där allt fokus hamnar på att livet kanske inte är så som jag skulle önska, där jag bara ser alla år jag missat att leva. Frustrationen över att mycket i livet ännu känns så läskigt, över att rädslan ännu begränsar mig och skapar ångest. Uppgivenheten över att inte kunna se hur jag ska ta mig dit jag vill.

Men om jag som sagt lämnar egots lilla värld, istället vänder mig om och ser vilka stora förändringar som skett under 2020, ja då blir känslan i mig väldigt annorlunda. För sanningen är att detta året har varit fantastiskt på så många sätt, mitt liv är verkligen inte som det var för ett år sedan. Jag är inte den jag var för ett år sedan. Jag hade aldrig kunnat ana eller kunnat förbereda mig på allt det som året innehållit. Hade aldrig kunnat tro på att jag skulle kunna ta de steg jag tagit. Inte kunnat förstå att jag skulle öppna upp för nya människor, att jag skulle få uppleva den gemenskapen och kärleken som jag nu får uppleva med min fjärilsfamilj. Stora förändringar som jag behöver ge mig tid att landa i.

Ett ord som kommer till mig är Modig. Och för att kunna vara modig innebär det också att man behöver känna sig rädd. För känner man ingen rädsla för nästa steg behövs heller inget mod för att ta det. Kanske kan jag omfamna rädslan och säga tack, tack för att jag kan sitta här nu och känna mig som en väldigt modig flicka när jag blickar tillbaka på året som gått. För snacka om att jag tagit ett antal steg trots att det känts som att jag egentligen inte vågar. Små men samtidigt så stora steg.

Den modigaste är den som är rädd för något men gör det ändå!

Stolt. Jag känner mig stolt över alla gånger jag gått emot rädslan, tagit mig förbi egots röst. Stolt över varje seger som tagit mig en bit till på min väg.

Ett annat ord som kommer till mig är Omtumlande. Det är en resa med tvära kast och starka överväldigande känslor som far hit och dit.

I ena stunden har jag svävat som på moln, för att i nästa befinna mig nere i något mörkt och tungt som behövts processats. Men denna omtumlande resa har gjort att min känsla för mig själv och för livet, för min existens på jorden, har blivit något helt nytt. 

Ett år då jag hittat hem i mig själv mer och mer. Jag har städat bort äcklig sörja från mitt inre som har gjort mina steg så mycket lättare. Jag tycker om min spegelbild. Jag tycker om den kärleksfulla själen som är jag och som bor i min kropp. Jag börjar kunna se mig själv, på riktigt. Ana min egen Storhet, att det finns en mening med mitt liv. Jag känner att jag är på rätt väg.

Ett år med mycket Kärlek!

2021 – En oviss vardag

Året som kommer vet jag ovanligt lite om, jag har verkligen ingen aning om vad som väntar och hur min vardag kommer att bli. Kan omöjligt se vad jag kommer skriva och reflektera kring nästa nyår. Fast så är det ju egentligen alltid för alla, för är det något jag lärt mig är det att vi inte har någon kontroll över livet även om vi kan tro att vi har det. 

Att jag skulle bli av med jobbet fanns inte med i min planering, att veta att jag jobbar min sista dag 15 februari känns fortfarande väldigt skrämmande. Hur ska det bli sen???

Jag tränar på tilliten så ofta jag kommer ihåg. Påminner mig om att allt är som det ska, att det finns en mening med att det här sker nu och inte om 1,5 år som jag hade förberett mig på. Tillit till att något väntar som jag ännu inte vet om. Att det här är en nödvändig förändring för att komma vidare med mig själv och mitt liv. Det händer nu för att jag är redo även om det inte känns så. Tillit.

Utveckling

När det kommer till min inre resa kan jag se att mina besök till Skåne kommer fortsätta fram till maj, men som vanligt kan jag omöjligt veta vad dessa helger kommer innehålla och hur det kommer vara och vad det kommer ge. Kan inte se vart jag kommer vara eller hur jag kommer vara den dagen Hyposyntesutbildningen är slut. Och den dagen vill jag ärligt talat inte tänka på, den kommer bli jobbigare än jobbigast…. Jag fokuserar på att vi har fyra härliga träffar kvar!

Intention för året

Så, jag vet inte hur året kommer se ut, men vad har jag för tankar kring året som kommer? Vad vill jag? Vad har jag för mål och drömmar?

Svåra frågor för mig. Allt som har med framtiden att göra har så länge varit en trigger, framtiden har jag inte klarat av att ta i. Drömmar har varit förbjudna. Nej framtiden har jag undvikit då den har fått ångesten att storma in och ta över.

Men som mycket annat är det inte lika starkt längre. Att bli av med jobbet innebär att jag lite lätt ofrivilligt behöver börja fundera på vad jag faktiskt vill här näst. Om allt är möjligt, vad vill jag försörja mig på då? Jag kan inte svara på det idag för jag vet inte, men jag vågar låta frågan vara med mig och det är ett första steg. 

Och allt börjar med ett första litet steg!

Så min intention när det kommer till arbete, är att våga tänka på vad drömyrket skulle kunna vara. Drömmen är att leva i en vardag som jag trivs i och som känns meningsfull. Där jag kan få blomma ut och vara den jag är.

Jag vill låta min kreativitet få ta plats på min fritid. Jag vill skapa på de sätt som det vill skapas på. Jag skulle väldigt gärna vilja slutföra fotoutställningen jag påbörjat, så den finns färdig när rätt tid och lokal dyker upp. 

Jag kan känna en längtan efter att få ägna tid åt att skriva, men på vilket sätt är inte lika tydligt. Det finns flera personer som under åren hintat om att jag borde skriva en bok, och det finns något som drar där men jag har inte fått någon bild till mig om hur den eventuella boken skulle skrivas. Men om det är meningen att jag ska skriva en bok så kommer den visionen visa sig när det är dags. Kanske är det bloggen som först ska utvecklas och få mer tid. Försöka få den att nå ut till fler, till dem som kan tänkas behöva läsa mina ord.

Jag ser min inre resa som fortsätter, jag vill hitta hem till tryggheten i mig själv. Jag vet att utbildningen jag går hjälper mig mer än något annat och jag ska ta till vara på tiden vi har kvar. Komma så långt jag kan. Jag vill bli så trygg att rädslorna inte längre begränsar mitt liv. Så trygg att livet på jorden inte längre känns läskigt och svårt. Mer spännande och glädjefyllt.

Jag ska fortsätta utmana mig så mycket jag mäktar med, fortsätta mina steg framåt för det är framåt jag vill. 

Jag ska leva i Kärleken. Kärleken till allt runt omkring mig. Kärleken till alla vackra själar jag möter. Kärleken till mig själv. Kärleken och Tacksamheten till Livet!

Önskar er alla ett spännande nytt år!

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *