Allt och lite till. Ja det har varit några intensiva veckor.
Retreat på en nu avslutad utbildning. En första helg på en ny spännande kurs.
Jobb på Love it och jobb här hemma.
Jobb i mitt inre och jobb i det yttre.
Inre processer av olika slag och akuta saker med huset som måste göras.
Någonstans där är jag. Gör mitt bästa för att vara i allt som är, utan att förlora mig i allt som känns.
Direkt efter retreathelg som tillbringades i både mörker och ljus kom mina föräldrar hit. Påbörjade projekt pumphål för att förhoppningsvis slippa swimmingpool under huset när det regnar. Men det är besvärligt att jobba mot vattnet som sipprar fram så fort man gräver sig ner en bit så vi kom inte så långt som vi ville. Har jag sagt att jag bor på en gammal sjöbotten?? Så himla spännande…. Jag upptäckte när jag fortsatte grävandet förra veckan att det ca 50cm ner i krypgrunden gick från sand till kompakt lera. Ja inte så konstigt att marken är så vattensjuk här och att det tar tid innan det sjunker undan.
Vi fick iaf börja projektet och åka några vändor till återvinningen med gammal altan. Vi röjde och klippte ner en bit av häcken för att få in mitt vinterhus till mina älskade pelargoner, ja jag har blivit husvagnsägare så nu har jag även en gäststuga. Så nu är det bara för långväga vänner att komma och hälsa på! Vintertid får man dock som sagt dela den med några blommor men jag ska försöka spara en sängplats 🙂
Bolts lilla urna hämtades hem en dag. Och ja, det var lite tufft… Jag ska ännu landa i vad jag vill göra med den och hans aska, men just nu känns det fint att kunna sitta och titta på urnan. Älskade lilla prins, du är så saknad!
Arboga
När mamma och pappa skulle åka hem körde jag med upp för att leverera deras personbil som blivit kvar här. Passade bra då jag sen på helgen skulle påbörja en ny kurs som är på Englagård utanför Örebro. Så efter ett par dagar i Arboga då jag även hann träffa brorsan med familj bar det av dit. En helg som även den innehöll en stor del av känsloregistret. Det är utmanande att stretcha sig utanför komfortzonen, stundvis kan det vara ganska så jobbig men det är också spännande och underbart att få ta del av allt det som sker där. Allt som händer när jag vågar. Lite till, och så lite till. Ett steg i taget. Jag ser fram emot fortsättningen!
Vardagsmod
Det gäller även i mitt vardagliga liv. Jag behöver våga på jobbet och jag behöver våga här hemma. Våga och ha tillit till mig själv att jag fixar det. Jag älskar verkligen mitt jobb på Love it, men det är också väldigt mycket där som är nytt för mig. Just nu målar jag så fort vädret tillåter, jag tycker det är väldigt roligt men det är inget jag kan säga att jag har någon större erfarenhet av, och när jag skulle sätta igång så kom det över mig att det är skillnad på att måla sitt eget hus och att måla någon annans. Det var lite skakigt att dra de första penseldragen, jag vill ju liksom inte tabba mig, att de inte ska känna sig nöjda med resultatet… Nu har jag kommit en bit, nu känns det lite lugnare, jag vet ju att jag faktiskt kan hantera en pensel.
Här hemma då… ja mitt lilla älskade hus. Ibland tappar jag det, ibland förlorar jag mig i katastroftankar och känner bara att jag inte har nerver till detta med att bo i hus. Men så kommer jag upp igen, blir påmind om hur mycket jag tycker om att bo här. Kan liksom inte tänka mig att bo någon annanstans, så det enda alternativet är att göra mitt bästa för att klara av det. Beta av en sak i taget, det mest akuta först. Och ännu är det mina föräldrar som äger det även om det på många sätt känns som mitt, så jag har haft och har fantastisk hjälp och stöttning från dem. Vilket stundvis kanske har varit räddningen, men en hel del har jag faktiskt fixat med själv också. Och jag växer för varje grej jag tar tag i, litet som stort. Och i helgen när jag hade fulla arbetsdagar här ute i min ensamhet tänkte jag på det, kanske är det just därför det varit och är så mycket med detta hus. Sånt vi visste om, men också mycket som tillkommit längs vägen. För att jag ska bli starkare, för att jag ska förstå att jag klarar så mycket mer än jag tror, för att jag behöver träna på tilliten att allt ordnar sig på ett eller annat sätt. Oro och katastroftankar har jag ingen som helst nytta av, så jag säger hej då till er!
Jag känner mig verkligen nöjd över helgens prestationer och ger mig själv en rejäl klapp på axeln. Ja kanske till och med lite stolt för att jag vågat arbeta på egen hand med sånt jag aldrig gjort. Pumphålet under huset är klart och det var lördagens gympass. Jag vet inte hur många gånger jag krånglade mig in och ut från krypgrunden för att fylla på hinkarna med sten. Min kropp började protestera och jag var helt slut, men så himla skönt när det var klart! Nu hoppas jag bara att det fungerar också, det är ju nästa steg, hålla koll när det regnar och provpumpa när hålet är vattenfyllt. Sen ska det bli ett pumphål utanför huset också men där står det just nu vatten så det är svårt att komma vidare med grävningen…
Energipåfylling! Den vackra muggen är skapad av Susann som jag träffat genom Love its kurser (www.alvikstorpet.se). Och ja, om du behöver material till fler så är det bara att komma och gräva lite här hos mig 😉
Söndagens gympass bestod av att klippa ner en stor del av min väldigt vildvuxna häck. Helt nytt område även det. Tanken är nog att allt ska klippas ner, börja om från början liksom, men det största får vänta till en annan dag. Det jag tog bort gjorde stor skillnad och jag fick en större trädgård!
Några fler pallkragar skapades tidigare i augusti av gammal altan, så att jag när tid och energi finns kan plantera om mina jordgubbar som hamnade alldeles för tätt. Ja som sagt så är det så mycket jag gör för första gången här, trädgård och odling är helt nytt och jag lär mig efterhand. Ibland lär jag mig av mina misstag…
Ny återhämtning
Idag har jag träningsvärk. Och idag skulle vi som jobbar på Love it prova på Sensing yoga. Jag visste inte riktigt vad det var innan men det visade sig vara precis vad min kropp ville ha en dag som denna. Små mjuka stretchande rörelser. Tacksam!
❤️
All is well
❤️