Trygg i att inte veta

Spännande Ovisshet

Nu när jag är hemma igen, hemma i det som är min vardag, blir det som jag kunde släppa under veckorna på Gotland mer närvarande igen. Ovissheten. Hur ska framtiden bli? Vad ska jag göra nu? Hur ska allt lösa sig för mig?

Efter förra veckans lektion i SMC-utbildningen och veckans hjärtemöte (zoom-möte) cirkulerar det jag behöver påminna mig om i dessa ovissa tider. 

Släppa taget – Lämna över –

Ha tillit – Känna tacksamhet

Helt enkelt att vara trygg i att inte veta. 

Den är dock inte alltid så lätt, speciellt inte när man levt med ett väldigt starkt kontrollbehov. Det är tack och lov enorm skillnad idag mot hur det har varit, och där är tacksamheten stor. Jag vacklar fram och tillbaka. Ibland känns det bara jobbigt, ibland känner jag att det bara skulle vara så skönt att få veta vad det är meningen att jag ska göra nu, vad som väntar lite längre fram. Få en hint om exakt hur det kommer att lösa sig. Ja ibland är det i den välbekanta rädslan jag befinner mig i och där känns livet ofta så svårt att klara av och framtiden skrämmande.

Men allt har ju alltid på något sätt ordnat sig för mig fram till idag, även i alla stunder jag inte kunnat se hur, så varför skulle det inte göra det nu?

När jag kan landa i tilliten att allt blir precis som det ska, att det finns en plan och att vägen kommer visa sig efterhand, förändras känslan för min situation. Då kan jag se med nyfikna ögon, då kan jag med spänning vänta på att få se hur allt ska bli. Jag kan se möjligheterna jag har och vad jag kan passa på att ägna min tid åt. Igår kväll tänkte jag efter mötet att jag kanske egentligen är på en väldigt bra plats, allting ligger ju faktiskt väldigt öppet för mig för vad det än är som är meningen ska komma in i mitt liv.

Ja så länge jag håller mig öppen förstås och inte begränsar mig i rädslan.

Let go and let God

Att släppa taget och lämna över betyder inte att jag kan sitta i soffan och rulla tummarna och tro att ett anställningsavtal kommer ligga i brevlådan en dag, att någon annan ska fixa allt åt mig.

Att lämna över betyder att jag inte försöker kontrollera, att jag inte förlorar mig i rädslan och fastnar vid hur jag ska lösa alla eventuella problem som förmodligen inte ens kommer uppstå. Veta att jag inte behöver veta hur allt ska lösa sig, utan bara ha tillit till att det gör det.

När jag känner mig trygg i det är det lättare att lyssna inåt, och det är där svaren finns.

Jag ska göra det jag kan just nu, göra det som känns rätt. Göra det jag får en intuition att göra. Ta det där steget åt det hållet där något osynligt lockar på mig, utan att veta vad som väntar, även om det är läskigt. Ägna min tid i ovissheten till sådant min själ känner passion för, som ger mig energi och glädje, som hjälper mig i resan jag är på.

Det är ju egentligen inte alls så svårt. Det är bara att ha lite Tillit!

Jag väljer att nyfiket undra vad som väntar där framme, vad det är jag ännu inte kan se. Det kommer visa sig och allt jag behöver klara av innan dess kommer jag klara av!

Tillit

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *