Rädsla eller Kärlek, vilken stig väljer du?

Kärlekens och Rädslans stig

Jag tog en promenad igår, Bolt fick stanna hemma hos mamma och pappa så jag kunde få gå lite längre än vad han numera orkar. Jag gick där och tränade närvaro. Det är mycket nu som skapar oro och stress i mig, mycket runt omkring mig och i mig som kan kännas svårt att hantera. Det är skönt att komma ut i naturen när det är turbulens på insidan, känns lättare att andas där. 

Promenaden ledde fram till kyrkogården och jag stannade en stund vid mommo och moffas grav. Stod där och tog in. Torkade en tår. Pratade. Bad dem att vara med mig nu när livet känns svårt.

Kanske kan ni lysa upp min väg så den inte känns så mörk och skrämmande, så att jag kan se vart jag ska gå? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra… Jag saknar och älskar er!

❤️

Ett val

Jag vände om och började gå samma väg tillbaka mot bilen. Ganska snart delar sig stigen och trots att jag gått där flera gånger tidigare gav denna plats mig något nytt. Jag är säker på att det var Mommo och Moffa som visade att de hört mig, sett mig, och alltid är med mig där jag går. När jag kom dit där stigen delar sig tror jag de ställde sig på varsin sida om mig och riktade min blick och uppmärksamhet mot skylten och fick mina steg att stanna. Det står ”Kärleksstigen” åt ett håll och ”Galgberget” åt det andra. Inget nytt men det blev så symbolisk för mig då jag precis innan bett om vägledning, jag fick ett så tydligt budskap som fyllde mig.

Jag stod där och hörde frågan; Vilken stig vill du vandra på? Vill du gå på Kärlekens stig där du kan leva det liv som är menat för dig? Eller vill du fortsätta på Rädslans stig som bara leder uppför till Galgberget du själv har skapat i dina destruktiva tankar?

Valet är ju så självklart enkelt. Varför skulle jag välja något annat än kärleken? Varför skulle jag välja kamp och lidande om jag inte måste? Nej stigen som gick uppför berget fick vara denna dag, jag fortsatte rakt fram på Kärleksstigen. Budskapet som fyllde mig upprepade det jag behöver få till mig nu. Det som cirkulerade i mig sa att om jag bara väljer att vara i Kärleken istället för Rädslan, ge och ta emot kärlek, se alla andra genom kärlekens ögon, tänka kärlek, andas kärlek, ta beslut utifrån kärleken, ja då kommer allting att ordna sig efterhand.

En sak i taget. Ett steg i taget. Ett beslut i taget.

Jag behöver inte veta hur eller på vilket sätt allt löser sig, jag behöver inte veta hur min framtid kommer se ut och vad som står i min kalender om ett halvår. Jag kan släppa kontrollen och bara vara i nuet, känna in vad det är jag behöver göra just nu. Vara uppmärksam på vad jag får till mig. Vad är det mina tankar stannar vid, vad vill jag, vad känns rätt i själen, vad kan jag ta för ett litet steg idag?

Likadant men annorlunda

Ingenting hade egentligen förändrats i situationen jag befinner mig i, jag vet inte mer nu än innan hur mitt liv kommer se ut framåt, men mina steg gick så mycket lättare på vägen tillbaka mot bilen än de hade gjort åt motsatta hållet. Jag vände blicken uppåt och kände Tacksamhet.

Ungefär halvvägs fångade något min blick igen, några träd som stod lutade mot varandra över stigen och det såg ut som deras toppar hade växt ihop med varandra. Jag hade gått där under bara en liten stund tidigare men då sa de mig ingenting speciellt, mina ögon var inte tillräckligt öppna. Nu var det som att träden ville berätta och påminna mig om att jag alltid är buren, jag får alltid den hjälp jag behöver, jag är aldrig ensam. 

❤️

Innan jag kom fram till min parkerade bil såg jag skylten där det står ”Genväg till Galgberget”. Jag log för mig själv och såg för mitt inre hur egot stod där och lockade på mig. 

-Är du säker på att du inte har ändrat dig? Ska du inte dra på dig offerkoftan, kämpa dig uppför den här stigen, sätta dig där uppe utmattad och gotta dig i den välbekanta ångestsörjan? Bara en liten stund? Det är inte alls långt härifrån…

-Tack men nej tack, inte idag! Kom nu min envisa vän, så går vi till bilen och åker hem till lurviga Prinsen som väntar!

Precis som trädtopparna som blivit Ett är Vi alla Ett med Källan som bär många namn. Därför är vi också alla Ett med varandra. När vi kan se och känna det tar vi steg bort ifrån separationen och vad som helst kan hända. Vi kan skapa magi här på jorden. Du och Jag och alla andra.

Så ta min hand så går vi tillsammans på Kärleksstigen!

❤️

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *