Födelsedagsfirande
En födelsedag har passerat. Ännu ett år på denna jord lika så. Ett omtumlande år med stora livsförändringar. Både påfrestande och alldeles fantastiskt på samma gång. I alla tuffa utmaningar och stunder av tvivel kan jag se hur mycket jag har växt och vilka framsteg jag gjort.
När jag för ett år sedan satt som nu och reflekterade kring året som gått, kunde jag aldrig ana att jag denna födelsedag skulle bo i Skåne och jobba som aktivitetsansvarig på ett äldreboende. Då hade jag ganska nyligen fått reda på att jag blivit uppsagd och befann mig i en livskris, jag kunde inte förstå hur jag skulle klara av det som väntade. Att släppa taget om tryggheten på Kanevad och våga påbörja något nytt.
Men jag inte bara började ett nytt jobb, jag sa upp min lägenhet och tog flyttlasset och mitt liv med till Östra Karup. Ska man kasta sig ut kan man lika gärna göra det ordentligt liksom!
Och jag klarade det. Trots de stunder jag känt mig nära att ge upp för att utmaningarna har känts för stora, står jag kvar och fortsätter ta mina steg framåt.
Jag firar mig. Jag firar lilla Evalill som ännu behöver bekräftelse. Jag firar alla framsteg. Jag firar Kärlek och Vänskap. Jag firar att jag valt livet.
Firandet blev inte som jag från början såg framför mig, men som alltid blev det precis som det skulle. Efter en dag på jobbet kom hon som blivit en av mina absolut närmaste finaste vänner. Jag bjöd på mat och efterrätt och vi delade på en flaska vin, eller ja kanske att lite mer av flaskans innehåll hamnade i mitt glas…
Vi satt uppe tills det inte längre var min födelsedag. Trött och nöjd gick jag och la mig, tacksam för kvällens sällskap och för alla som gratulerat mig på olika sätt under dygnet. Fb, meddelanden, samtal, skönsång på mobilsvaret, videosamtal med lillebror och fysiska kramar. Kärlek i olika form.
Äkta vänskapsrelation
Idag har även det varit en supermysig dag med vännen som sov kvar. Softande i soffan, samtal, viktig övning i hyposyntes, djupa modiga delningar, en utflykt in till Båstad och en julmarknad som kanske inte innehöll så mycket som jag tänkt mig men vi fick lufta oss lite iaf.
Känner mig så innerligt tacksam för det vi hittat hos varandra. En sån där äkta vänskapsrelation som sker utan ansträngning. Vågar säga att det känns som vi båda ger lika mycket som vi får tillbaka. Ibland är det skrämmande hur lika vår livsresa är på så väldigt väldigt många sätt. Nästan som att hon gått min väg några år före mig. Med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att vi klickar och fann varandra så snabbt…
Ja så mycket att vara tacksam för.
Tack till alla er som berikar mitt liv!
