Havet och Livet
Gick på stranden denna underbara sköna höstdag. Andades och reflekterade över havet och livet, likheterna. Idag vilade ett lugn över havet med ett stilla meditativt vågskvalp, men andra dagar har vågorna varit höga och rullat in mot stranden i sin fulla kraft.
Ibland är det dimma och vår sikt är begränsad, vi kan inte se horisonten hur mycket vi än anstränger oss. Andra dagar är allting ljust och klart och det känns nästan som vi kan se rakt in i evigheten.
Det är som med livet, det förändras hela tiden och är aldrig riktigt det samma från dag till dag. Ibland är förändringarna väldigt påtagliga. Ibland är förändringarna knappt märkbara men lika säkert finns de där. De små detaljerna, de små små stegen.
Under ytan vet vi aldrig riktigt vad som finns. Vi kan ana och gissa, kanske lite mer säkra när havet är lugnt och vattnet klarare, men det är inte förrän vi dyker ner i det vi hittar svaren. Och kanske är det något helt annat än vad vi trodde skulle möta oss.
Det kan storma i våra liv, ibland så mycket att det känns som vi helt ska tappa bort oss själva. Andra dagar, som havet idag, råder stillhet och lugn.
Nödvändiga hjälpande stormar
Stormarna kan vara omtumlande, kanske kan man undra varför de återkommer när stillheten är så mycket skönare. Men kanske är det för att spola upp gammal skit som vi inte längre behöver, precis som idag på stranden där jag såg rester som höststormarna lämnat efter sig. Kanske behöver våra liv skakas om lite ibland, när det är något som behöver lossna. Ibland behöver vi hjälp, en extra knuff, för att komma vidare på vår livsresa. Det vet jag för så har det varit för mig, väldigt tydligt. Och ibland, när man som jag envist håller sig kvar i något, är kanske en storm det som behövs. Och då är det en storm universum levererar.
Men lika säkert som vi vet att horisonten finns där även om vi inte ser den, kan vi ha tillit till att stormarna och dimmorna i våra liv kommer lätta och passera. Vi får aldrig mer än vi klarar av, vi är aldrig ensamma i allt som sker. Om vi kan känna den tilliten så kan vi hålla vårat inre lugnt under tiden stormen härjar, och när allt stillar sig kommer vår blick att vara klarare än innan.
Livets resa
Vi är på en föränderlig resa där vi upptäcker nya saker hela tiden om vi väljer att vara nyfikna. Nyfikna på oss själva, på andra, på världen och livet som människa. Många gånger har jag trott att jag förstått någonting, men så händer något som gör att det landar i kroppen och jag förstår att det bara var på ett intellektuellt plan jag tidigare hade förstått. Det blir en sådan påtagligt skillnad som inte går att missa.
Jag kan då tänka att nu är jag klar med det, nu har det landat, jag förstår. Men så hamnar jag i situationer och insikter som gör att det landar på ett ännu djupare plan och upplevelsen kan bli minst lika stark.
På samma sätt kan det vara fast åt andra hållet. Att jag tror mig vara klar med något, jag tycker att jag landat i en acceptans för det som är, för hur jag är och tiden jag behöver för att ta mina steg. Jag tänker snälla kärleksfulla tankar om mig själv och fokuserar på alla framsteg jag gjort. Men så händer något och jag hamnar i strömt vatten som för mig tillbaka till det gamla. Gamla tankar och beteenden, känslor och reaktioner. Hamnar i min litenhet och i en önskan om att det vore annorlunda. Ibland känns det som att behöva börja om från början och jag blir trött, uppgiven, ledsen och frustrerad. Men hur jag än upplever det i stunden när dimman drar in, blir jag efteråt när allting lättar påmind om att ingenting har varit förgäves. Att stegen jag tagit innan hjälper mig igenom stormarna så att jag kan ta mig vidare.
För mig blir det ett bevis på att vi aldrig blir färdiga. Det finns alltid mer att hitta, mer att uppleva. Ett djupare plan, en högre dimension.
Nu blev det också väldigt tydligt vilket viktigt verktyg min blogg är på min resa. Jag visste inte vad jag skulle skriva när jag satte mig vid datorn, bara att jag ville dela mina reflektioner kring att jag kan se likheter mellan havet och livet. Som så många gånger skriver jag det jag själv behöver få till mig. Jag befinner mig just nu i lite strömt vatten när det gäller en viss del av mitt liv, jag behövde nog bli påmind om att allt kommer klarna. Att ingenting varit förgäves, jag har inte slungats tillbaka till början. Jag är där jag är, upplever det jag upplever, för att hitta vägar vidare. När jag häromdagen vågade dela mitt mående med en viss person öppnades en dörr som jag hoppas blir en hjälp. Det visar sig lite längre fram.
Jag fortsätter träna på Tillit och Tålamod
Ett tydligt steg in i det nya
I torsdags skedde ett ganska spontant men tydligt steg in i det nya. Nya Evalill som beslutat sig för att leva ett friare liv. En yttre förändring som kan symbolisera den inre förändringen som sker.
Jag lämnar det gamla slitna bakom mig
Jag lyxade till det och bokade en tid hos ”Grön Frisör” i Båstad och något han kallar för ”Energibalanserande klippning”. Jag sa att jag vill ha minst 40cm avklippt att donera till perukmakare, sen får du fria händer med det som är kvar.
Jag satt där med ett tänt ljus och en fin tavla framför mig istället för en spegel och kände mig helt lugn. Den inledande huvudmassagen och hans energi gjorde väl sitt, men jag kände starkt innan att det var dags för denna förändring nu. När jag nyfiket fick gå och titta mig i spegeln var det första jag tänkte ”Wow, så snyggt! Är det där jag, har jag så lockigt hår?”.
Under mina år i mörker och kamp tappade jag väldigt mycket hår och det har aldrig återhämtat sig, jag har känt mig ganska ledsen när jag tittat på min tunna fläta. Det behövdes något nytt och nu känns plötsligt mitt hår så mycket fylligare igen, ja som att det fått nytt liv. Jag är verkligen supernöjd!
