Bjärehalvön

Låter fint i mina öron, låter nästan som att det skulle kunna vara utomlands. Och det är där jag bor. Har ännu svårt att fatta det. Har jag verkligen lämnat Linköping??

Det var en så fin dag igår då jag fick se lite mer av denna del av Skåne som kallas Bjärehalvön. Påfågelöga som kom på besök i fredags sov kvar och igår var vi ute och åkte. Jag körde på för mig nya små vägar och jag kunde inte ens ana någon ångest, det är stort i min värld. Konstigt att kunna sitta där så lugn bakom ratten, det hände till och med att vi körde utan gps och inte ens då kände jag mig stressad. Dessa små landsvägar är inte så mycket att vara rädd för, men för mig kändes det ändå som en stor seger.

Jag blir fortfarande lika tagen av landskapet här. Vet inte hur många gånger vi sa något i stil med ”Wow! Åååå… kolla! så fint! Alltså wow…. Det är så vacker att det gör ont!” när vi åkte där på små vägar uppför och nerför. Jag tyckte min passagerare kunde ta över ratten ett tag så jag kunde släppta fokus på vägen och bara njuta av utsikten…

Torekov och Hovs hallar

Första stoppet var vid Torekov där vi strosade runt lite och lyxade till det med en räksmörgås innan vi åkte vidare till Hovs hallar.

Hovs hallar

Hyposyntes och jordgubbar

På vägen hem stannade vi till och köpte jordgubbar att ha till eftermiddagskaffet. Den lyxiga dagen fortsatte!

Innan mitt besök åkte hem till sitt framåt kvällen så var jag modig och övade Hyposyntes. Vi var trötta båda två efter dagens utflykt med alla nya intryck, och jag var väldigt väldigt nära att använda den tröttheten som en ursäkt att inte göra en session. Men lika väl som det finns en del av mig som vill slippa undan det läskiga, finns det en annan del som har målet i sikte och vill framåt. Jag vet att enda vägen dit är att ta mina små steg och öva på mina små fjärilar trots att det är läskigt, för att komma närmare steget att våga öva på någon utanför våran grupp.

Nu hade jag tillfälle att öva och jag ville inte missa det, jag fick helt enkelt bestämma mig för att sträcka mig efter pärmen och göra mitt bästa. Det gick väldigt bra, min inre oro la sig när jag började läsa. Jag kunde följa mallen så det uppstod ingen ångest längs vägen, det blev en fin session och jag kände mig så nöjd efteråt.

Jag kan och jag ska vidare framåt!