Solnedgång

Jag har tänkt flera kvällar sedan jag flyttade hit, när jag stått vid mitt köksfönster och beundrat himlen, att jag ska åka till stranden och titta på solnedgången. Det såg så fint ut igår kväll när solen var på väg ner att det fick bli en kvällspromenad med Bolt vid havet. Det var typ bara vi där, precis så som vi vill ha det när vi i stillhet njuter av naturen.

Även denna gång fick kameran följa med och jag blev påmind om hur mycket jag älskar den kameran, hur mycket jag faktiskt saknat att ha den runt halsen. Det känns så fint att dessa två senaste dagar hittat tillbaka till fotograferandet. Det är meditativt för mig och jag behöver verkligen stilla mitt inre i allt som varit och är.

Jag fylldes ännu en gång av lycka och tacksamhet. Som jag saknat detta under mina år i Linköping. Varje gång jag varit hemma på Gotland så är det detta som stått högst upp på listan, att tillbringa tid vid havet, att titta ut mot horisonten och ta del av solen och molnen som gör himlen så magisk vacker på kvällen (eller morgonen om man orkar gå upp…..). Tänk att jag nu kan beundra skådespelet när jag vill och orkar, här där jag bor. Jag känner mig tjatig men jag är så tacksam att det svämmar över!!!!

Min utsikt

Sista bilden är från min uppfart, inte så dumt att vila blicken åt det hållet heller… skogen man anar där borta är ganska mäktig!

Lite sämre väder idag men just nu är det uppehåll, kanske ska passa på att försöka få med mig en liten herre ut på en liten promenad innan regnet kommer.

Ikväll får jag sällskap här hemma för första gången sedan pappa åkte hem, ett litet fjärilsbesök och det ska bli så mysigt!

Önskar er alla en underbar helg!

❤️❤️❤️