En intensiv men lyckad flyttresa

Intensiva långa dagar då all tid och energi har gått till flytten, till min totala livsförändring. Vad som händer runt omkring går mig förbi, mobil och dator har jag knappt tittat på. En påfrestning, men samtidigt roligt och spännande. 

Pappa stannade i veckan och jag ville få så mycket som möjligt gjort så jag kunde få hjälp med det jag ville ha hans hjälp med. Nu har han åkt hemåt och jag unnar mig en lugn förmiddag i soffan, känns som en evighet sedan jag skrev något…

Allt har gått så bra det bara kan gå, ja mitt flow som jag hamnat i tycks fortsätta och jag fylls av tacksamhet. 

Hej då Linköping

Pappa kom några dagar innan flyttlasset skulle gå, vi fixade det sista som jag behövde assistans med. I söndags kom fyra snälla vänner och lägenheten i Linköping tömdes på det mesta, på kvällen kom min storebror med plats för det sista. 

Alla undrade hur allt skulle få plats och jag började ställa undan sådant som inte var livsviktigt att det kom med. Men som det pusslades! Vändes och vreds och skruvades isär och plötsligt så var varenda liten pryl inpackat. Det var fullt lass kan man säga. En viss oro över vädret som var lite ostadigt, det började stänka när det stod massa grejer ute under bar himmel men det blev inte så mycket mer av det. Inte förrän vi var klara, precis när jag och pappa skulle åka och parkera släpvagnarna öppnade sig himlen och det kom världens skur. Tack för att inte den kom på dagen!

Och vilken tur att jag flyttade just de dagarna jag gjorde, för sedan i tisdags har det mest regnat…

Skåning

Jag och min storebror sov på madrasser i en ekande lägenhet, pappa hade lyxen att sova i sin husbil.

Kvart över fem i måndags morse gick trion upp för att ta det där sista småplocket och dammsuga av, undrar om grannarna var glada när jag förde liv vid 6-tiden på morgonen….

Så var allt klart och nycklarna lämnades in och flyttlasset började rulla mot Skåne. En karavan innehållande brorsans skåpbil med släpvagn, pappas husbil med släpvagn och så min lilla bil längst bak i ledet. Jag var ju nervös över körningen på nya vägar och så många timmar i sträck, men jag valde att köra bakom och där kändes det ganska tryggt, allt flöt på och gick väldigt bra. Så nöjd över mig själv och att jag kände mig så pass lugn, stora steg som har gjort mig starkare.

Det ostadiga vädret höll i sig, det kom ordentliga skurar på vägen ner och jag undrade hur vi skulle få in allt om det tänkte regna… Men igen hade vi tur, under eftermiddagen var det uppehåll och allt fortsatte flyta på. Bolt har varit så himla duktig som hängt med och anpassat sig i all turbulens och förändring. Vi höll oss inne så han inte behövde sitta mer i bilen, jag bar från dörren och in och pappa och brorsan fick ansvara för att pussla ut pusslet. På kvällen var bilar och släpvagnar tomma och lägenheten desto fullare. 

Allt gick så bra att brorsan till och med hann åka in till Båstad och köpa en flaska bubbel för att fira, råkade få med sig en grill på vägen hem så jag fick lyxmat första kvällen i min nya lägenhet. Världens bästa storebror! 

Han stannade till tisdag lunch och hjälpte till att fixa lite på fm, få upp taklampor och flytta runt lite möbler. Sen har jag och pappa hållit på här resten av veckan från morgon till kväll typ, nu börjar jag komma lite i ordning men ännu finns det kartonger kvar och ett förråd som ska organiseras upp. Kommer ta ett tag att bo in mig och känna att jag helt har landat och fått den ordning jag vill ha. Men ännu känns iallafall allting väldigt bra, känslan i den här lägenheten är helt annorlunda mot min gamla. Det finns plats att andas här!

Diabasvägen 7A

Det finns några nackdelar, som i en ganska trafikerad väg precis utanför, mer insyn och steg som hörs ifrån lägenheten ovanför. Men det positiva väger över. Det finns mer plats för alla mina saker (ja jag har en del…), allt det som mitt skapande innehåller, det behöver inte vara förvaring överallt i lägenheten som jag har haft det innan. Ett större förråd så jag kan få bättre överblick där också. Ett stort och rymligt kök. Och kanske det bästa av allt, egen tvättstuga!!! Som jag har längtat efter det, att slippa boka tvättid och springa upp och ner och in och ut när det ska tvättas. Underbart! Diskmaskin är ju inte heller så dumt. Markplan så Bolt slipper trappor. Egen uppfart, där kan man göra som en uteplats om man vill. Jag är ju lite svag för gamla fönster och gamla dörrar, och jag bara älskar dörrarna inne i lägenheten! Det är nära till havet, och som gotlänning får det mig att känna mig mer som hemma. Strand och hav ger mig lugn.

Mer bilder inifrån kommer när jag orkar fota, kanske när jag fått undan kartonger. Men en bild på mina vackra dörrar kan jag bjuda på!

Utflykt

Igår eftermiddag när det faktiskt var ok väder tog vi en paus från uppackande och åkte till Vejbystrand. Jag visade pappa mitt nya jobb och sen tog vi en promenad på stranden, till Bolts stora glädje. Det har varit tråkigt för honom en tid nu när det varit så mycket annat, det var skönt att se honom så pigg och busig!

Jag hoppas han ska kunna må lite bättre när allt har lugnat ner sig, när vi landat i vår nya vardag. Sen när ingenting är så nytt längre. När vi liksom bara kan vara, jag och Bolt. Vardagsliv utan denna anspänning som varit och är, för vi har ännu mer nytt som väntar och gör mig väldigt nervös… Men det kommer lugna sig, allt kommer bli bättre, jag bara vet det!

Kramar från en nybliven trött och nöjd skåning!