Jag tror det finns låtar som inte går att spela sönder. Jag har iallafall några som kan gå på repeat och jag tycks aldrig tröttna på dem. Den som spelas om och om igen just nu är låten som Samya kom ut och bad mig att lyssna på förra hyposynteshelgen, som blev lite min och C’s låt efter att vi tillbringat tid vid boxningssäcken. Den talar verkligen till mig, stärker mig i tron på mig själv.

Jag vet att största hindret i mitt liv har varit jag själv. Men i min litenhet och i all begränsande ångest har det inte varit så lätt att ta sig fram alla gånger. Inte så lätt att se igenom mörkret och se att jag duger precis som jag är.

Inte så lätt att förstå att jag kan skapa mirakel i mitt liv när känslan som tagit över min kropp säger något helt annat, som säger att allt är hopplöst.

Men det är förändringens tid och jag har kommit väldigt långt sista åren, jag börjar se allt klarare. Se mig själv. Se allt jag är och allt jag kan. Begränsningarna är inte lika starka längre. Herregud, jag ska ju flytta till Skåne om några veckor liksom! Snacka om att jag sopar mattan med ångestsörjan, jag tror jag lämnar kvar den här i Linköping faktiskt. Jag klarar mig utan den nu, jag behöver inte det skyddet längre. Jag är Gränslös!

∼ I Am Enough ∼

And I was my own worst enemy
And I found my way through it all and finally I see

I am enough just as I am

❤️