Ett blogginlägg inspirerat av en låt jag ramlade över och som rörde vid min själ. Never giving up

I will take a chance to be who I’m meant to be.
I won’t let fear keep me from trying.
It’s time for me to make a change.
To start living the life I want.
I’m going to reach for the sky way up high.
I’m never giving up!
It’s up to me to se who I can be.
Make dreams reality.
I’m never giving up!

⭐️⭐️⭐️

Jag kan känna att jag är mitt i det just nu. Jag tar chanser för att komma vidare. För att få begränsningar som ännu finns kvar att lossna och försvinna, så att att den jag är menad att vara verkligen ska få komma fram och leva livet fullt ut. 

Hon har alltid funnits där inne, på ett sätt är jag alltid den jag är menad att vara, men det är också meningen att hon ska få synas och ta plats. Det är inte meningen att livet på jorden ska begränsas av rädslor och inprogrammeringar vi gjort till vår sanning.

Jag tar för mig stora chanser och jag lägger en stor del av min energi på att gå emot mina djupt rotade rädslor. För jag längtar ut i livet mer och mer. 

I’m never giving up!

Ibland kan jag känna att jag inte har gjort annat de senaste åren. Jag försöker och försöker och försöker. Jag utmanar mig och gör saker jag egentligen inte vågar. Jag gör framsteg och vågar tro på en ljusare framtid. Ändå är det någonting i mig som sitter fast, någonting som gör att jag inte når hela vägen fram, någonting som gör att jag så ofta faller tillbaka och känner uppgivenheten i att inte kunna få det att lossna. Av någon konstig anledning är det väl jag som inte kan släppa taget om det, men jag förstår det inte riktigt. Men jag tar mig upp från varje mörkt och uppgivet hål och fortsätter gå.

I will take a chance to be who I’m meant to be.

Nu tar jag en av de största chanserna hittills och kanske är det precis det jag behöver. Efter ett enormt beslutsångestdrama med mig själv innan semestern slöt det med att jag anmälde mig till en utbildning. Hyposyntesterapeut. I Skåne. Inte för att jag någonsin tänkt att jag ska bli terapeut, nej jag vill gå den för min egen skull. Om två veckor börjar äventyret. Känns ärligt talat en smula overkligt när jag skriver det. Jag tror inte det finns någonting i det beslutet som inte är en utmaning! 

Jag avskrev den nästan direkt för det tog stop redan vid att jag skulle behöva ta mig till Skåne en gång i månaden. Det klarar inte jag så då går det ju inte! Synd…

Men, något hängde sig kvar vid den. Det låg där i bakgrunden och processade lite försiktigt, tills jag var tvungen att ta fram det och ta ett beslut ifall det faktiskt var så att jag ville ha en av de där 12 platserna. Oj vilken turbulens det blev! Alla tvivel och rädslor omslöt mig och kämpade tappert för att få mig att säga nej.

Tänk på att du måste ta dig dit alldeles själv. Tänk på att du måste fixa hundvakt, vem ska kunna passa honom så många dagar i rad?? Tänk på att du utsätter dig för en ny situation, nya människor. Utsätter dig för sådant där du inte klarar av. Du kommer behöver prata, delta, ha kontakt med de andra. Tänk på hur mycket det kommer kosta. Tänk på att du troligtvis kommer misslyckas, och då har du kastat alla jättemånga tusenlappar i sjön. Tänk dig för!! Osv. osv.

Så mycket för lilla rädda Evalill att vara rädd för. Men igenom denna dimma kämpade sig något annat fram, det där som inte kunnat släppa utbildningen helt. Något som drog i mig. Jag vågar kanske inte men jag vill! Jag gjorde mitt bästa för att flytta mitt fokus dit. Varför vill jag? Kan det här vara precis det jag behöver just nu? 

I won’t let fear keep me from trying.

It’s time for me to make a change.

Ja det var det jag kände. Ja behöver göra något, jag behöver en förändring. Något som ruckar lite på vardagslunken, något som får mig att lämna hemmet trygga vrå, något som får mig att möta andra människor, möta mig själv på djupet. Övervinna alla dessa rädslor som hindrar mig från att få det livet jag önskar.

It’s up to me to se who I can be.

Den här utbildningen är precis en sådan förändring, en utmaning där jag tvingas möta mina största rädslor. Och jag ska bevisa för mig själv att jag fixar det. Jag har redan bevisat för mig själv att jag klarar av att ta mig dit helt på egen hand fast det från början kändes helt omöjligt. Till och med när ingenting går som planerat klarade jag det utan att få panik, så check på den! Hur svårt kan allt det andra vara!?

I’m never giving up!

Försäljning

Avlutar med att lyfta fram försäljning av småkort som blev över efter sommarens utställningshelg.

Foto med budskap 10x15cm. 20kr/st eller 3st för 50kr (+porto).

Bara att höra av sig vid intresse!

evalill.p@hotmail.com

❤️❤️