Mitt hjärta gråter

Corona: Rikard, 28, dog i covid-19

Mitt hjärta gråter för en familj jag inte känner, en familj som upplevt min absolut värsta tänkbara mardröm. Corona har tagit en 28-årings liv, en ung levnadsglad kille med Downs syndrom. 28 år, livet hade bara börjat för honom. Det var så jobbigt att läsa artikeln så jag klarade nästan inte av det. Det kändes som att jag föll ner i en avgrund, det blev mörkt och jag upplevde en smärtsam sorg som om den vore min egen, men det måste väl ha varit deras smärta jag upplevde. 

Corona: Rikard, 28, dog i covid-19

Genom dimmig syn och med en klump i magen fortsatte jag läsa. Jag kände en förtvivlad sorg och smärta. Jag kände kärlek och starka band mellan två syskon. En sådan där speciell relation som är svår att sätta ord på men som jag vet allt om. Broderns ord om Rikard och deras relation kunde till stor del varit mina ord, det kändes så välbekant, så likt min bror och vår relation. Min bror med Downs syndrom, som nyss fyllt 30. Därför blir jag extra tagen av just denna historia. Därför kan jag inte låta bli att dela den. 

Flashback

Jag kastas ofrivilligt tillbaka i tiden, till sommaren för snart ett år sen. Till när jag satt bredvid en sjukhussäng och tittade på min lillebror. En lillebror utslagen av feber och med proppar i båda lungorna. Jag känner skräcken i min kropp att han inte ska återhämta sig. Han vaknar till och jag säger hej, tänker att han kanske orkar prata lite. Men han tar bara min hand som jag lagt över hans och mumlar något svagt ja du… sen försvinner han igen. Och jag sitter där med hans hand i min, med gråten i halsen och ber alla änglar att snälla hjälpa honom igenom detta. Det bor en envis fighter i honom så han kämpade sig igenom det kritiska stadiet och tillbaka till vardagen. Jag behövde inte uppleva min mardröm. 

Men denna drabbade familj, denna bror, fick sitta bredvid en sjukhussäng och se hur livet försvann från deras älskade Rikard. För dem blev mardrömmen sann. Jag vill hjälpa till att dela historien för jag vet att det finns människor som ännu inte tar detta helvetesvirus på allvar. Jag är inte så orolig för egen del, att jag inte skulle överleva om jag får det, men det betyder inte att man kan strunta i restriktioner och att hålla social distansering för det kan få katastrofala följder för andra människor. Det är vad Viktor, bror till Rikard, vill uppmana till. Snälla, håll avstånd!!

Från Viktors Facebookinlägg (klicka för att se hela)

”Rikard, Covid-19 ”Corona” tog ditt liv ifrån oss. Jag var orolig för dig och våra äldre när jag hörde om riskgrupperna. Men trodde aldrig du skulle bli drabbad. 

Så tänk på Rikard när du ska gå och handla, står i kön till kassan eller ska hälsa på någon. Ta folkhälsomyndigheten på allvar. Följ deras råd. Denna sjukdom är ingen lek, jag har sett vad den gör med en person. Bara för du inte är sjuk kan någon annan bli och är du sjuk så stanna hemma.

Du är inte bara en siffra i statistiken. Du är Kung Rikard. Älskad för alltid av din familj ❤️

Smärtsamt

Ja det är smärtsamt att ta del av detta och det får min oro att blossa upp, den oro och rädsla jag inte riktigt tillåtit mig att känna. För jag vet hur påverkad jag blir, jag vet hur den biter sig fast och får alla hemska ”tänk-om-tankar” att cirkulera. Lillebror överlevde förra sommaren, men denna fara som finns runt om i världen nu är långt ifrån över. Jag är rädd. För min lillebrors skull och för alla andra i riskgrupp. Jag önskar att ingen skulle behöva vara en del i dödsstatistiken.

Jag ber för att aldrig behöva få uppleva min värsta tänkbara mardröm. Jag skulle gå i tusen bitar och aldrig någonsin kunna lappa ihop mig själv igen.

Jag ber för att denna Corona-kris ska vara över snart!

Det är svårt för en annan att ta in och förstå allting i denna upp och ner vända värld, det blir ännu svårare för lillebror. Det är svårt för honom att förstå vad ett virus verkligen är och hur farligt det kan bli. Det är svårt för honom att förstå varför alla aktiviteter ställs in, varför ingen får komma och hälsa på honom, varför mamma inte vill bjuda in honom på fika i rädslan för att smitta, varför vi inte kan fira påsk ihop, varför jag säger att stockholmsresan han har sett fram emot med sina båda syskon kanske inte blir av som planerat. Det blir svårt för honom med tidsuppfattningen, att detta fortsätter vecka efter vecka efter vecka, varför det aldrig blir som vanligt igen. Ja varför säger jag i telefonen att vi kanske inte kan åka till Stockholm i juni, han säger till mig att då är viruset borta, såklart kan vi åka! Jag säger att vi får vänta och se, och jag hör en besvikelse i hans röst.

Ja det är en svår tid på så många sätt för så väldigt många människor på vår jord. Måtte detta vara över snart!! Fram till dess, håll avstånd och stanna hemma om du kan!

💞 Var rädda om er ❤️ Var rädda om varandra 💞

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt ,

8 kommentarer till “Mitt hjärta gråter

  1. Läste om det också. Jobbar med personer med funktionsvariationer och vet att de är en stor riskgrupp. Blir så ledsen, förbannad och jag vet inte allt då jag hör folk tycka det är ok att strunta i råden folkhälosmyndigheten går ut med. Till och med tycka att vi inte får kränka dom som struntar i det genom att säga til. Alla får ju göra precis som dom vill 🙁

    1. Ja ibland skulle det behövas lite tydligare regler som gäller ALLA….

  2. Min man jobbar med folk med downs syndrom och även där finns corona på arbetsplatsen.
    detta som skedde är så hemskt så ung som du säger då har livet precis börjat.
    det är en mardröm med så många som går bort just nu – hoppas att siffrorna ska minska och att det vänder snart.

    1. ❤️

  3. Jag förstår att du blir tagen av den historien. Jag är likadan… Det känns ju allt lite läskigt när det kryper så tätt inpå. Vad fint att du delar med dig och ökar medvetenheten. <3

    1. ❤️

  4. Jag är inte heller för att prata om detta virus, men visst är det sorgligt när det tar någons liv. En bror, mamma eller kusin..

    1. ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.