Idag har jag och Bolt gått stigar vi aldrig trampat på innan. Det får mig att tänka på hur lätt vi fastnar i vanor. Inte nödvändigtvis dåliga vanor, men hur lätt det är att fortsätta göra det vi alltid har gjort, utan att vrida på huvudet och kanske se att det finns mer att ta del av.
Som jag skrev i förra inlägget har det alltid varit två ställen jag känt ett stort behov av att åka till och ta långpromenader när jag är på Gotland. Det är dit jag i första hand åker, för det är ställen jag känner till och som jag vet att jag älskar att vara vid. Det är så det blir och sen kan jag känna mig ganska så nöjd, jag känner att jag tankat energi.
Igår blev jag påmind om att det finns mer. Det finns faktiskt fler fina ställen inte alls långt bort om jag bara vrider ratten åt andra hållet. Som av en händelse vidgades min vy och jag tänkte att det är konstigt att jag inte varit där tidigare. Idag åkte jag tillbaka för att utforska detta område mera. Promenaden började vid Galgberget och efter ungefär två timmars strosande med hund och ett antal fotostop var vi tillbaka där igen. Det var en skön promenad i vårvädret, solen värmde så pass att jackan åkte av till slut. Vi gick uppför och nerför, vi gick längs klippkanter och i murgröneskogar. Jag gick där och kände mig glad och tacksam över nya mysiga stigar att vandra på.
