Talande bilder
Jag tänker och pratar/skriver mycket i bilder. I motiv jag möter får jag påminnelser och insikter. En dag i solen förra veckan, när jag satt i gräset och tittade på min lurviga prins i motljuset, påminde han mig om att stå stolt och stark i mitt ljus. Fotona jag tog har väntat på denna stund, nu behöver jag belysa det han förmedlade till mig.
Vad som än händer och hur det än är i det yttre, har jag alltid ljuset inom mig. Ljuset som aldrig kan slockna. Ljuset som är jag.
Det bor ingen sanning i allt det andra, det som ännu är bevarat i mig och som ibland skymmer mitt ljus så som mörka moln ibland skymmer solen på himlen.
I stunden kan det upplevas som den största sanningen fast jag innerst inne vet att det inte är sant. I stunden kan jag tro att ljuset är borta och att den tunga mörka trögflytande energin alltid ska vara närvarande.
Men liksom molnen på himlen passerar det, mer eller mindre fort beroende på hur jag hanterar det.
Ja ibland tar mörkret ännu över när jag hamnar i situationer som triggar min osäkerhet, situationer som drar igång en kedjereaktion jag inte hinner med att stoppa.
Jag hamnade där för några dagar sen, numera är jag klok nog att ta emot den hjälp jag behöver för att hitta tillbaka igen istället för att stänga in och isolera mig. Jag fastnar inte så länge som jag en gång skulle ha gjort. Som jag älskar dessa personer som verkligen ser mig och lyser upp vägen hem när jag går vilse!
Efter en dag bland de tunga regnmolnen kunde jag ana solen igen. Efter två dagar utsatte jag mig för typ samma situation igen, upp på hästen igen som man säger, istället för att ställa in och ge upp.
Någonting i mig har växt sig starkare längs resans gång, viljan att fortsätta denna väg för att se vart det leder. Någonting i mig som bestämt sig för att Rädslan minsann inte ska få bestämma i mitt liv mer, det är min tur nu. Egot kan tjattra på och ha alla sina åsikter, men jag vill faktiskt sitta i framsätet och styra, jag vill bestämma åt vilket håll vi kör. Då är det liksom lättare att undvika alla djupa hål längs vägen, jag hittar vägar runt dem istället!
Jag står solt, stark och trygg i mitt LJUS!
Fjärilsvägg
Jag jag fick ett bidrag ifrån mamma för att göra min lilla terapihörna komplett, häromdagen anlände den. Min nya fjärilsvägg för att skärma av sovrummet. Någon som missat att jag älskar fjärilar?? Blir aldrig för mycket fjärilar i min värld! TACK mamma, för att du tror på mig och hjälper mig framåt!
Så, nu är det ”bara” modet som ska byggas upp lite till. Terapeut-självförtroendet som behöver förstärkas. För nu när jag har en så fin terapihörna är det ju synd att inte använda den mer än jag gör. Och jag har ju en så stark känsla som drar i mig att jag vill utforska denna nya läskiga väg, så för att stilla den behöver jag fortsätta. Jag har påbörjat det mentala förberedandet för att lite mer annonsera om övningsklinter, hur jag ska hitta modet att faktiskt göra det också vet jag inte riktigt. Men texten/bilden är klar, och det är ett första steg.
Ett steg i taget!
Persontecken
Jag har berikats med en ny vän, hon pratar så där vackert med sina händer. Ja teckenspråk är verkligen ett vackert språk. Det är lite som att orden blir lite mer än bara ord, kroppsspråket får vara med så mycket mer än när man använder talet. Och hon inspirerar mig att väcka mina teckenkunskaper till liv. Jag kan inte prata teckenspråk som de döva gör, men jag är uppväxt med teckenkommunikation då vi använde det med lillebror. Jag har tappat mycket eftersom han förstår oss så bra så det var längesen jag aktivt behövde använda det. Men för varje gång jag pratat med min nya vän kommer mer och mer tillbaka och hon lär mig nya tecken. Det är så roligt när vi kan växla några korta enklare meningar utan att skriva.
Hon gav mig ett persontecken idag, kändes precis som att få en gåva. Vi har inte känt varandra så länge, men vi fann varandra direkt. Hon visade mitt tecken och det fladdrade till i mig, som kittlande små fjärilsvingar. Jag Älskar mitt tecken! Så om du vill ha min uppmärksamhet när jag ser dig men av någon anledning inte kan höra din röst, lystrar jag till detta vackra tecken:
Tack min Soulfriend för mitt nya tysta namn!