Gott nytt år!

Ett år till har passerat. Ett år till med modiga steg och stora förändringar. Ett år till som innehållit mycket jag verkligen inte kunde se framför mig denna dagen för ett år sedan. Jag visste att jag skulle sluta på Kanevad, men aldrig kunde jag tänka att jag skulle flytta hela vägen till Skåne för att börja ett nytt jobb.

Det har varit ett år som gett mycket men som också varit tufft. Visionen jag hade kring mitt nya liv i Skåne kom aldrig riktigt att bli den verklighet som varit sista halvåret. Jag har inte kunnat landa i jobbet och av olika anledningar tar det för mycket av min energi och påverkar mitt mående. Gotland har gett mig tid för reflektion, kring hur det varit och hur det är, kring hur jag mår och vad jag behöver. Jag har tagit beslut som känns både bra och triggar helt motsatta känslor. 

Acceptans och Tillit

Vi har gått in i ett nytt år och jag befinner mig i typ samma situation som denna dagen för ett år sedan. Jag vet att jag ska sluta på Sommarsol om en månad och jag har absolut ingen aning om vad som väntar efter det. Det är skrämmande och jag har svårt att känna tilliten att allt ordnar sig. Att det som blev var det jag behövde för att ta mig ifrån vardagen jag hade fastnat i, men att något annat väntar som är mer rätt för mig. Jag har så svårt att se hur min vardag ska kunna falla på plats, men jag tränar på tillit och acceptans.

Acceptera att det inte blev så som jag såg framför mig och som jag skulle ha önskat. Tillit att det alltid blir som det ska. En vis man sa för någon vecka sen att vi aldrig kan ta fel beslut, hur det än visar sig bli får vi det vi i stunden behöver för att ta oss dit vi ska. Det som på något sätt redan är där men som vi inte kan se. Den ovissa framtiden vi går till mötes.

Sorg

2021 var också året moffa rycktes ifrån mig, lungcancern tog över och allt gick så fort. Jag var inte beredd och har haft svårt att acceptera att jag inte fått tillbringa denna julen med honom. Jag som längtat. Det är bara en månad sen sorgen slog till, två veckor sen jag var på begravning. Så svårt att ta in.

Ja ibland känns livet mest svårt, men på något sätt går det ändå.

På något sätt har jag tagit mig igenom alla utmanande stunder då jag tvivlat.

På något sätt har jag lyckats hantera sånt jag inte kunnat förstå hur jag ska mäkta med.

På något sätt har saker och ting löst sig trots att jag inte har kunnat se en lösning. 

Om jag bara lämnar rädslan och går över till kärleken, blundar och landar hemma i mig själv, vet jag att styrkan finns där för att klara allt som är och kommer. 

Jag bär allt inom mig, det finns ingenting jag saknar.

Tillit

2022

Välkommen med allt vad du har att erbjuda mig på min livsresa!

❤️