Utställningshelgen är över

Det jag förberett, sett fram emot och varit spänd inför. Ja mer nervös än jag hade planerat att vara. Även om tavlorna och presentationen visats tidigare är det läskigt, det är utlämnade och att stå där i min fysiska närvaro är inget jag är speciellt bekväm i. Det har varit både en rolig och utmanande helg. En liten tomhet sveper in nu när det är över, men egentligen är det allt annat än tomt. Det är en helg som lämnar många känslor efter sig. 

∼ Nöjd ∼ Stolt ∼ Glad ∼ Tacksam ∼ Berörd ∼ Gemenskap ∼ Närhet ∼ Värme ∼ Kärlek ∼ 

Jag är otroligt nöjd över hur det blev, hur utställningen hittade hem i båtboden. Det blev så fint och unikt! Vitvär är en speciell och älskad plats för mig och jag är så glad att det här äntligen blev av. Att få dela det både med människor jag tycker om och människor jag aldrig träffat. 

❤️❤️❤️

Svårfotat i båtboden men bjuder på några bilder och några av texterna som var med, kanske kan du som inte var där ändå få en liten känsla för hur det blev.

Duktiga hundar har vi!

Min och mammas bok hade en självklar plats på bordet!

En liten gåva till alla besökare❣️

Den modiga människan som skapat utställningen ? (foto av fina Cilla❣️)

Jag är stolt över att jag vågar blotta mig så som jag gör med dessa bilder och texter. Det är känslor vi alla har men för mig blir det ändå att stå där ganska naken i min sårbarhet, min inre värld och resan jag gjort är något alla kan se. Ibland undrar jag varför jag gör det, ofta förstår jag inte varifrån det kommer, den här känslan av att det är viktigt att dela med mig av det som skapats. 

Det har varit och är en del i min process. Att våga visa är att samtidigt säga till mig själv att allt är ok. Trots att mitt liv varit som det varit, att jag ofta känt mig misslyckad och sämre än alla andra som verkar klara av livet så mycket bättre, är jag inte sämre än någon annan. Jag har gjort så gott jag kunnat och att visa hjälper mig släppa skammen som tagit alldeles för stor plats. 

Jag delar också med förhoppningen att beröra. Att väcka tankar och reflektioner. Att kanske kunna hjälpa någon annan som upplevt/upplever en liknande resa. Sprida budskapet att våga känna det som känns, att allt är ok och får lov att ta plats. 

Denna helg väckte även reflektioner hos mig själv. En nyttig påminnelse om att inte vara för snabb med att tro mig veta hur andra ska reagera. Det fanns personer som jag kanske inte trodde skulle vara så intresserade, men som verkligen tog det till sig.

Jag är så glad över alla som tog sig tid att stanna upp en stund. Som hade ro att läsa, titta, känna och ta till sig det jag delar med mig av. Berörd av alla som blev berörda. Det var starkt när någon kom ut från båtboden och hade behövt en näsduk. Större bekräftelse än så att något nått fram och väckt något kan jag inte få och det bär jag med mig. 

Jag är så glad och tacksam över den fina responsen jag fått, alla fina kommentarer som värmer min själ. Stärker mitt mod att fortsätta.

Tack!

Jag sänder mitt varmaste tack till alla som kom och förgyllde min helg. Jag sänder mitt varmaste tack till mamma som varit bredvid mig under denna utställningshelg och under förberedelser innan. Det hade varit jobbigare och tråkigare att göra det helt själv. Tack till pappa som hjälpt till att transportera och konka på alla grejer, extra tacksam att jag slapp flytta på skittunnorna som störde insynen till båtboden då han tog på sig att göra det!

Tack till storebror och assistans från pappa som servat med kvällsmat, så fantastiskt gott allting!!

Intensiva långa dagar som på ett sätt blev ganska påfrestande, men fantastiskt fina dagar som samtidigt gav energi. Lördag kväll avslutades med gemensam middag tillsammans med andra Vitvärsboende. Jag trodde jag skulle däcka vid åtta efter att ha varit igång sen halv sju, men jag blev sittande med en fin vän i djupa samtal och klockan han passera midnatt innan jag och Bolt kröp ner under täcket. 

Samma process söndag. Hämta de nerpackade tavlorna och hänga dem på plats igen. Packa upp det som stod på bordet. Invänta besökare. Ännu en eftermiddag i solen innan allt skulle packas ihop och avslutas för denna gång.

Middag med familjen och bubbel för att fira en lyckad helg! Kvällspromenad med vovvarna och lite gemenskap med vitvärsgänget innan sängen.

Måndag blev till stor del ganska lugn. Det var lite jobb i båtboden, lite bärande på grejer och packa in det i bilen. Innan vi åkte in mot Visby blev det ännu en fin middag tillsammans med andra vitvärsboende, nyrökta flundror! Det är verkligen sommar och Vitvär för mig, så gott! Och så trevligt och mysigt! Tacksamhet.

I natt har jag sovit som jag inte har gjort på två veckor!! Välbehövligt. Skönt!

Jag behöver nog ett par dagar med lite lugn omkring mig för att landa, låta allt sjunka in. Känna.

∼ Låt Livet Kännas ∼