Inne på fjärde semesterdagen och det blev Gotland även i år, trots att det inte kändes lika självklart som i vanliga fall. Corona påverkar oss alla på olika sätt. Men, vad man än tycker om det så är jag nu på ön och planerar att stanna mina 5 semesterveckor.
Och vad man än tycker om det, så planerar jag även att ha en fotoutställning nästa helg. Jag har redan fått träna på att ta emot kommentarer från människor som inte är så positivt inställda till det. Det är svårt…. Min direkta reaktion var att ställa in allting och gömma mig från världen. Att allt med mig är fel. Förlåt för min existens.
Men jag vet att kommentarerna från dessa människor egentligen inte har så mycket med mig att göra, det är en obalans hos dem som gör att de känner ett så stort behov av att uttrycka sig i ganska så onödiga kommentarer kring något de inte vet så mycket om. De vet inte hur jag har planerat det eller hur det kommer se ut och bli. Jag har tränat på att ta ett djupt andetag, möta det med kärlek istället för med meningslöst försvar och ursäkter. Tränat på att stå kvar och inte låta andra trycka ner mig. Tror det finns någon mening även i det, en träning jag behöver.
⭐️
Det är en risk med att synas och ta plats. Alla kommer kanske inte alltid att älska allt med mig och allt jag gör eller hålla med mig i allt jag tycker eller se den sanning jag lever i. Jag behöver lära mig med att vara ok i det. Att vare sig vad andra tycker och tänker om mig, är jag den jag är och är lika mycket värd som alla själar på denna jord.
∼ Jag är unik och perfekt och duger precis som jag är, precis som du! ∼
⭐️
Dagarna som gått har passerat fort men det har också hunnits med en hel del förberedelser inför utställningen, med fin hjälp från mamma som tacksamt tas emot. Det har varit rekognoscerande av platsen där det ska vara, skrivarbete, skyltmålande, fixa småbilder som ska bli gåva till besökare och lite annat tankearbete kring vad som mer behöver göras. Bara vädergudarna är med mig vet jag att det kommer bli en fin helg.
Det är även en ny utmaning för Bolt denna sommar då mamma och pappa har köpt hund. Bolt som är van att få göra som han vill och vara ensamhund får nu så snällt försöka anpassa sig till en 1-årig Doris som är full i bus mest hela tiden! Det är inte helt lätt att lära om och få nya rutiner när man är 10år men det går ändå överlag bra. Men han var ganska nöjd när vi stängde in oss på rummet för kvällen och han fick kvällsgodis och tuggben. Nu sussar han sött och jag ska avsluta och göra det samma!
❤️❤️