En natt i eget rum

strandpromenaden nedanför Visby lasarett
Strandpromenaden nedanför Visby lasarett.

I natt har lillebror sovit själv för första gången sen han blev utskriven från lasarettet. Alltså första natten på två veckor som jag sov i eget rum. Konstigt. Man faller in i vanor fort. Det var ovant att kvällspromenaden ledde tillbaka hem till mina föräldrar och inte hem till lillebror. Men han var redo nu. Har har piggnat på sig snabbt och bra med tanke på hur dålig han varit, han har fått ett larm installerat och en larmknapp vid sängen så han lätt kan signalera till personal om det skulle vara något. Nu kunde han känna sig tillräckligt trygg med det och i natt hade allt gått bra, inga hostattacker och ingen panik. Förhoppningsvis kommer allt fortsätta vara lugnt.

❤️❤️

Känslosam dag.

Idag har jag och mamma hjälpt moffa att rensa bland mommos kläder. Det kom över mig igen när jag gick in i lägenheten för första gången denna sommar, att hon inte längre finns med oss. Det är någon som saknas där och så mycket som påminner om henne. Att rensa bort sådant som varit hennes var helt klart jobbigt, overkligt. Sorgen kom över mig igen men vi gjorde det ändå. Några plagg valde jag att spara. Annat gick till röda korset. En tredje hög ska förhoppningsvis bli en trasmatta. 

❤️

När min farmor dog 1999 ville jag på något sätt spara hennes kläder som ett minne, mamma kom med idén att göra en trasmatta av dem. Nu förstår jag inte riktigt hur jag klarade av att sätta saxen i hennes kläder, men det gjorde jag. Mommo tog sig sen an att väva min farmor-matta som blev så fin och som pryder mitt golv idag. Nu tänker jag att jag även vill ha en mommo-matta som minne. Kunde jag göra det då när jag var 14år borde jag kunna klara av det nu också, att klippa sönder kläder som tillhört en nu saknad person. Men vem som ska väva mattan är ju inte längre lika självklart. Det var mommos grej, hon var bäst på det! Mattor och dukar, jag har ett antal hemma som hon har gjort, så hon finns redan med mig lite överallt hemma i lägenheten. Men en matta önskar jag att det så småningom ska bli, där man anar färger och mönster som varit hennes.

När jag orkar. När jag orkar ska jag sätta mig med just den säcken med kläder och mommos sax som jag också fick med mig. Men nu samlar jag kraft till kommande fredag, till detta fruktansvärt jobbiga som kallas begravning. En viktig och på många sätt fin dag, men så jobbig jobbig jobbig!

Budskap. Andas in - Andas ut.

~Jag klarar det~

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *