Dikt – Andas in. Andas ut.

Andas in.
Andas ut.

Ett andetag i taget.
Minut för minut.

En dimma drar in.
Jag ser bara nu.
Vad var det som hände?
Vad väntar här näst?

Ett tungt täcke omsluter mig.
Allt tar emot.

Jag glömmer.
Blir påmind och glömmer igen.
Varför är jag så utmattad?
Varför är jag så ledsen?


Djup sorg.
En kvarvarande skräck.
Den största tacksamhet.
Allt på en gång och lite till.

Ett liv har tagit slut.
Ett liv som saknas här på jorden.
Ett annat liv har räddats.
Ett liv som finns kvar här framför mig.

Död och Liv.
Mörker och Ljus.
Glädje och Sorg.
Hopp och Förtvivlan.
Hand i hand genom livet vi gå.

Är det någon som förstår den tid vi har?
Kan man förstå den krokiga väg vi färdas på?

Omtumlad och trött.
Ledsen. 
Rädd och lättad.
Känslokaos i ett förvirrat inre.

Nuet är stunden vi säkert har. 
Så stanna upp och acceptera allt som är.
Andas in.
Andas ut.

En stund i taget.
Det kommer lätta.
Du klarar det.
Jag klarar det.

Det är bara Livet som känns.

-Evalill 190719

Mörker och Ljus.
Mörker och Ljus.
Hand i hand genom Livet.
Begravningskläder.

Någonstans i bakgrunden fanns det med när jag packade inför semestern. Svarta kläder som känns rätt i kyrkan, borde jag stoppa ner det i väskan? Men jag lät det sväva vidare. Jag kunde inte packa för en eventuell begravning, det gick bara inte. Jag kunde inte tänka att hon skulle dö fast jag visste hur sjuk hon var. Det jag klamrade mig fast vid att var att ta mig hem till Gotland och krama om mommo.

Det jag inte kunde tänka hände och denna sommar kommer innehålla en dag jag helst vill undvika men som jag ska ta mig igenom.

Så igår när jag och mamma var iväg en sväng sökte mina ögon sig till svarta kläder. Kläder till begravning. Jag bestämde mig för en svart ganska enkel och bekväm klänning. Jag stod i provrummet och tittade på mig själv i spegeln. En trött hjärna som försöker förstå. Varför måste jag gå? Vem har dött? Vem är det som saknas hos oss?

I den utmattning jag upplever glömmer jag ibland vad som hänt. Min hjärna känns bortdomnad, jag orkar inte tänka och har svårt att ta in tiden som varit. Jag har fokus på att ta mig igenom denna dag. Överleva till det värsta lättar, till orken och lusten till Livet kan börja leta sig tillbaka.

Imorgon är en annan dag, den tar vi när den kommer!

#begravning #dikt #utmattning

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Taggat , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.