En tatueringshistoria

Jag gav mig själv en födelsedagspresent förra året. Något bestående, en tatuering som en alltid närvarande påminnelse om det som är viktigt. Det var inget jag hade planerat att göra, det var i början på november ungefär tre veckor innan jag fyllde år som jag plötsligt fick en bild för min inre syn, en bild som blev allt tydligare och en längtan som blev allt starkare.

Jag såg en kamera, en fjäril och Bolt.
Min systemkamera. En fjäril jag själv fotat. En bild på Bolt tagen på ett favvoställe.

❤️

Jag bara visste att det var något jag verkligen ville göra. Jag kände mig så underligt säker och det var som att något osynligt styrde mig mot målet, jag bara följde med. Resan i sig var ovan för mig vilket gör tatueringen ännu mer speciell. Jag är så van vid att alltid hamna i starka tvivel och ångestfylld osäkerhet. Har aldrig riktigt kunnat lita på mig själv, att jag vet vad jag tycker och tänker om saker och ting. Tror mig inte veta vad jag vill och vad som blir bäst så jag måste alltid fråga alla andra vad de tycker och tänker och tar mina beslut utefter det. 

Med den här tatueringen var det annorlunda. Jag kände inget behov av att prata med någon och bolla tankar, vilket var konstigt. Jag blev förvånad själv över hur lugn och trygg jag kände mig i mina beslut. Förvånad över att det inte förblev en dröm utan att jag ganska omgående började googla tatuerare i Linköping. När jag hittade in på Blue Veins Tattoo’s sida fick jag igen en sådan där känsla som är svår att sätta ord på, jag bara kände att det var dit jag ville gå. Så inte heller det bollade jag med någon utan jag skickade helt enkelt iväg ett mail med min idé och sen fortsatte allt att gå väldigt fort.

Nästa dag fick jag komma dit för konsultation och veckan efter, två dagar efter min födelsedag, bokades det in en tatueringstid för första sittningen. Bara jag snuddade vid tanken på denna tatuering blev jag så där härligt exalterad. Det var så längesedan jag kände en så stark längtan så det var något befriande i det, kände mig lite mer levande på något vis.

Men dagen innan rasade det. Jag var där jag är mest van att vara, tvivel och osäkerhet tog över och plötsligt ville jag bara lägga ner hela tillvaron. Det enda jag kunde tänka på var allt som skulle kunna gå fel och att jag skulle ångra mig. Jag har en snäll samtalskontakt som lät mig ringa på kvällen, hon var en utav kanske tre stycken som visste om vad jag skulle göra. Efter att vi pratat kände jag mig något lugnare, när jag sen vaknade på morgonen kände jag mig återigen exalterad och säker på att jag ville göra den och en tillit till att den skulle bli bra. Jag längtade efter att få se den på armen.

Jag ser så mycket i tatueringen. 

Jag ser kameran som kom att bli så viktig. Jag kunde inte veta innan jag köpte den hur mycket den skulle komma att betyda för mig och min resa.

Jag ser Bolt, min livboj som räddat mig så många gånger. Som ger mitt liv mening och som är mig trogen hur jävligt det än har varit. Jag har typ hundratusen bilder på Bolt men det var en bild som kom upp direkt och som kändes självklar, jag tycker så mycket om den bilden. Han ser så glad och nöjd ut min prins och jag ser havet i bakgrunden, bilden är taget på ett av mina favoritställen på Gotland, får mig att tänka på havet och stranden och lugnet jag ofta brukar hitta när jag befinner mig där.

Sen har vi fjärilen med lite trasig vinge, som jag kan se mig själv i. Fjärilen som är både stark och skör, som blivit ärrad av livet men som kan flyga ändå. Det är vad jag vill påminna mig själv om, att jag inte är förstörd trots att livet varit som det varit. Att jag inte ska skämmas utan våga visa mina ärrade vingar. Våga visa den jag är. Våga tro på att vingarna bär. Våga tro på livet och framtiden. Livet kanske inte är som jag skulle önska men nu är det som det är, jag kan inte förändra hur det varit hur mycket jag än vill, jag behöver acceptera och träna på att flyga.

~ En påminnelse om att vara stolt över min fjäril som är Jag ~

Jag ville placera den så jag lätt kan se den så armen var given, jag är glad över att den är där och att jag ser den varje dag.

Jag älskar den!

Dela gärna inlägget med dina vänner <3
Märkt ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.