Var inte rädd för kärleken

Jag mötte igelkottar häromkvällen när jag var ute och kvällskissade vovven. Först såg vi en. Sen hörde jag att det prasslade i en buske och kunde inte låta bli att gå fram och titta, då var det två små söta kottar som satt och kurade där inne. Jag undrade om de ville säga mig något. Jag tycker om Solögas små budskapsböcker och tog en titt i ”djurens språk”. 

Och vilka träffande ord från Igelkotten.

”Släpp in kärleken i ditt liv. Det är dags att öppna upp ditt hjärta. Min gåva till dig är att ge och få kärlek.”

”Var inte rädd för kärleken”

❤️❤️

Det är konstigt att Kärlek kan vara något skrämmande, men för mig som varit rädd för det mesta har den varit det. 

Kanske har jag varit mest rädd för att förlora den om jag öppnar dörren. Om jag släpper in andra i mitt liv så gör det så ont när de försvinner. Om jag låter något komma mig riktigt nära klarar jag inte ett farväl. Det gör mindre ont att leva isolerad.

Men precis som igelkotten säger har jag börjat träna på att öppna mitt hjärta, för jag vet att det inte är meningen att vi ska stänga kärleken ute. Livet blir ganska fattigt då, ganska ensamt. Det vet jag av erfarenhet. Kanske kan det kännas ok ett tag, kanske har jag undvikit några jobbiga farväl, men isolering och ensamhet gör ont det också och jag vill inte vara där mer. Det är inte där det är meningen att jag ska vara.

Jag har förstått att Kärleken liksom är lite meningen med livet. Kärlek på alla möjliga olika sätt. Det vi innerst inne är, i själen, är ren Kärlek. Det är den vi ska uttrycka och leva i. Det är egentligen så självklart det bara kan bli.

Ärligt talat känner jag väldigt mycket Kärlek just nu. Jag ser den i allt runt omkring mig. Jag ser den i människor som kommer i min väg. Jag känner den när jag tänker på alla som är mig närmast, som funnits där när jag behövt dem och som bryr sig om mig. Jag ser den i mig själv. Det är något speciellt att kunna se att jag är en vacker själ som alla andra, värd min plats på jorden.

Jag känner en kärlek så stark att den svämmar över när jag tänker på min mommo som hjälpt mig släppa taget om så mycket rädsla. Jag vet att jag inte behöver känna sorg eller ånger över att vi inte kunde dela så mycket när hon var här i fysisk form, för där hon är nu existerar inga sådana känslor, det enda hon känner är kärlek och det är det enda hon vill förmedla till mig. Vi gör vårat bästa, hon liksom jag, och det är inte så lätt när det är svårt. Men jag tränar och tar hela tiden mina steg framåt. Jag blir bättre på att både ge och ta emot kärlek. Jag är inte så rädd längre.

❤️

Målande känslor

På tal om Kärlek så pratade jag med en fin vän i torsdags. Vi började prata om målning då jag senaste veckorna känt en lust att leka med färg på ett papper. Har aldrig ägnat mig åt det då jag inte tycker att jag har något större talang, men jag tror lilla Evalill också vill få uttrycka sig och att måla är hennes sätt. Jag har så mycket i min kropp som vill fram så jag vet inte hur jag ska få ur mig allt eller hur det vill uttryckas. Jag frågade vad min vän rekommenderade om jag skulle vilja prova att leka lite mer med färg, för hon är så duktig på att måla. Det resulterade i att jag igår investerade i akrylfärg och tjockare papper, 500kr fattigare men jag ångrar mig inte. Fastnat ett antal timmar denna helg med penseln i handen.

Har egentligen ingen aning om vad jag gör, jag bara gör… Först ville mommos andra besök få uttryckas, ikväll ansåg jag mig klar. Och vad vore livet utan utmaningar så, varsågod att beskåda mästerverket!

Skalbaggens Budskap

Jag fick ett väldigt träffande budskap till för inte så längesen. Jag och Bolt hade varit i skogen och skulle köra hemåt igen när jag såg ett litet kryp som satt på min sidoruta.

Jag säger ~Hej lilla vän, du kommer snart flyga bort när jag börjar köra.

Men icke! Jag satt och sneglade på den och småskrattade för mig själv. Den såg så söt ut där den satt och envist hängde sig kvar. Jag kunde se ett ben som tappade greppet i vinddraget som blev där utanför, men den var stark och sög sig fast igen mot rutan. Satt kvar hela vägen hem. Jag vet inte om det är en skalbagge men det var vad jag tänkte så det var vad jag slog upp i budskapboken.

”Du växer nu. Min gåva till dig är att känna dig väl förberedd.”

”Du växer andligen just nu eftersom något nytt är på ingång till ditt liv. Du förbereder dig inför något.”

⭐️⭐️⭐️

Ja visst är det så. Jag växer andligen och jag växer som människa. Jag känner mer Kärlek och Tacksamhet. Jag känner mig mer Levande. Undrar vad det är jag förbereder mig på?!? Livet kanske!

❤️❤️

∼ Kram och Kärlek till dig ∼