Morgonpromenad

Idag vaknade jag tidigt, lite frustrerad över att inte kunna sova längre när jag faktiskt är ledig, men jag hade ingen ro så klockan sju gav jag upp försöken att somna om. Jag brukar inte ta med mig kameran på Bolts kortare morgonprommis, men idag hängde jag på mig den. Det regnade igår så jag tänkte att det kanske kunde finnas några regndroppar att fota. Fastnade några gånger längs vägen när jag fick se små söta blommor.

Ofta så väcker mina foton någon känsla, tanke eller reflektion hos mig. Många gånger känns det som att jag ser det jag behöver se. Tankar som väcktes idag när jag satt vid datorn och tittade på morgonens bilder var hur jag väljer att lägga mitt fokus. Jag vet att jag har lätt för att fastna i det svåra. När jag plötsligt står framför ett hinder på min väg är det allt jag ser. Det blir som tunnelseende när ångestdimmorna sluter sig kring mig. Tvivel och osäkerhet tar över och livet gör inte annat än skrämmer mig. 

Fokus i en Regndroppe

När jag satt och tittade på denna regndroppsblomma fastnade min blick vid en speciell regndroppe. Den ser olika ut beroende på vart kamerans fokuspunkt ligger. Precis som ett hinder på livets väg kan se olika ut beroende på vart vi väljer att lägga vårat fokus.

Det kanske finns mer än du först kan se.
Blicka igenom det som känns skrämmande svårt och öppna upp för möjligheterna som gömmer sig där bakom.

Eftermiddagspromenad i samma tankar

Kameran var med även under eftermiddagens långpromenad och som av en händelse så återkommer samma reflektion. Dessutom i en reflektion.

Jag placerade min tålmodiga hund på en sten och tänkte jag skulle fota reflektionen som blev i vattenpölen framför. Först siktar jag bara kameran och knäpper av, men när jag tittar på displayen så ser jag knappt Bolt. Så jag riktar kameran dit igen men ändrar först till manuellt fokus, när jag vrider på ringen så blir han sakta allt tydligare.

Se det du vill se!

Jag finner det ju tyvärr inte lika lätt i livet som med kameran, men visst kan vi i det flesta fall välja vart vi vill lägga vårat fokus. Det är något jag ständigt försöker träna på. Jag kan välja att fokusera på problemet, låta alla katastroftankar ta plats, lyssna till alla hjärnspöken som får mig att tro att jag ingenting klarar av och att livet är för svårt. Eller så kan jag blicka förbi det som skrämmer mig, vara nyfiken på vad som kan finnas där. Se tillbaka på allt som jag redan har klarat av, allt som jag innan trodde att jag inte kunde. Jag lever ännu med starka tvivel men jag tränar på att känna tillit till att jag klarar allt som kommer i min väg. Jag behöver inte vara så rädd.

Välj din egen fokuspunkt!